Sida 723
Sextionde kapitlet
REXTIONDE KAPITLET
723
tadc luften afbordade sig densamma genom haftiga ovader, hvilka framkallade stor oreda i luftlagren. Det var sallan, man icke horde askan mullra i fjerran, alldeles sasom det brukar vara forhallandet i trakterna omkring eqvatorn.
Den 1 Januari 1869 gjorde sitt intrade med ett ytterst haftigt ovader, och flera ganger slog askan ned pa, on. Stora trad traffades och splittrades af blixten, bland andra ett af dessa ofantliga nasseltrad, som beskuggade den del af ladugarden, som i soder stotte till Grant-sjon. Stod detta ovader i nagon forbindelse med do fenomen, som forsiggingo i ons innandomen? Egde nagot samband rum mellan villervallan i luftrymden och villervallan i de inre delarna af jordklotet? Cyrus Smith var bojd att tro detta, ty samtidigt med dessa ovader uppenbarade sig de vulkaniska symptomen med okad hiiftighet.
Den 3 Januari sag Harbert, hvilken redan i daggryningen gatt upp pa Stora Utsigts-platan for att sadla en af kulmanerna, en ofantlig rokqvast bolma upp ur vulkauens spets.
Harbert ropade genast pa, nybyggarna, hvilka ogonblickligen kommo springande for att observera toppen af Franklin-berget.
— Ah, — utropade Pencroff, — denna gang ar det inte anga! Det tycks mig, som om jetten inte langre nijjer sig med att andas, han till och med roker!
Den af matrosen anviinda bilden atergaf rigtigt den forandring, som forsiggatt i vulkanens mynning. Redan sedan tre manader tillbaka uppstego ur kratern mer eller mindre tjocka angor, hvilka likval endast harrorde fran nagon upphettning nere i berget af de mineraliska amnena. Denna gang foljde pa, angorna en tjock rok, hojande sig i form af en graaktig pelare, som vid sin bas var mer an nittio meter bred, och hvilken utvecklade sig sasom en ofantlig cahmpignon till en hojd af ungefar tvahundratjugufem meter ofver bergsspetsen.
I
Källa: Internet Archive ·