Den hemlighetsfulla ön

730

DEN HEMLIGHETSFULLA 5N

I

1

kulmaner fiirspanda karran, vagen till corralen, och djuren trafvade raskt undan.

Ofver skogen stroko stora moln, hvilka Franklinbergets krater oupphorligt forsag med sot och aska. Dessa tunga moln, hvilka hvalfde sig i atmosferen, voro tydligen sammansatta af heterogena bestandsdelar. Det var icke ensamt roken fran vulkanen, som gjorde, att de voro sa cgendomligt ogenomskinliga och tunga. Slagg i tillstand af stoft, sasom pulvriserad puzzolan och graaktig aska, lika fin som det finaste fromjol, holl sig svafvande midt ibland de tjocka molnmassorna. Detta slags aska ar sa fin, att man ibland sett den halla sig uppe i luften under hela manader. Efter utbrottet pa Island 1783 var atmosferen under mer an ett ar sa full af vulkanisk aska, att solstralarna knappt kunde genomtranga den.

Men i de fiesta fall sanka sig dessa pulvriserade amnen, och sa skedde iifven vid detta tillfalle. Cyrus Smith och Ayrton hade knappt ankommit till corralen, forran ett slags svartaktig sno, liknande fint krut, foil och ogonblickligen forjindrade markens utseende. Trad, fait, allt forsvann under ett lager, som matte flera centimeter i tjocklek. Men till all lycka blaste vinden fran nordost, och storsta delen af molnet dref bort och upploste sig ofver hafvet.

— Detta ar besynnerligt, herr Smith, — sade Ayrton.

— Det iir allvarsamt, — svarade ingenioren. — Denna puzzolan, denna pulvriserade pimsten, med ett ord allt detta mineraliska stoft, bevisar, huru stor rubbningen ar i vulkanens nedre lager.

— Men kunna vi inte utriitta nagot har vid lag?

— Ingenting annat an att gora oss reda for fenomenets framsteg. Skynda er derfor, Ayrton, och se om djuren i corralen. Under tiden skall jag ga anda bortom Roda ans kallor och se efter, huru sakerna sta pa bergets norra sluttning. Sedan . . .