Sida 729
Sextionde kapitlet
SEXTIONDE KAPITLET
729
De uppkastade amnena aterfollo verkligen i svalget, och det tycktes, som om lavan, uppdrifven genom det inre trycket, iinnu icke natt upp till kraterns mynning. Atminstone utgots icke ur briickan at nordost, hvilken kunde ses fran Granite-House, nagon strom ofver bergets norra sluttning.
Sa bradskande an arbetet med fartyget var, krafde afven andra goromal nybyggarnas narvaro pa andra punkter af on. Framfor allt maste man begifva sig till corralen, hvarest muflonerna och getterna voro inneslutna, och forse djuren med nytt foder. Det ofverenskoms derfor, att Ayrton skulle ga dit den foljande dagen, den 7 Januari, och alldenstund ban icke behofde nagon hjelp vid detta bestyr, som han for ofrigt var van vid, visade Pencroff och de andra en viss ofverraskning, da de horde ingenioren saga till Ayrton :
— Efter ni i morgon gar till corralen, skall jag folja med er dit.
— Hvad befalls, herr Smith, — utbrast matrosen, — vara arbetsdagar aro raknade, och om ni ocksa gar er vag, skall detta gora oss fyra armar mindre!
— Vi skola vara tillbaka i ofvermorgon, — svarade Cyrus Smith, — men jag maste ga till corralen . . . Jag vill se efter, hur det ar med utbrottet.
— Utbrottet, utbrottet! — svarade Pencroff med foga tillfredsstald min. — Det der utbrottet matte val inte vara sa vigtigt, och jag bryr mig inte det ringaste derom !
Matrosen fick saga, hvad ban ville, sa bestamdes det, att den af ingenioren foreslagna undersokningen skulle anstallas den foljande dagen. Harbert hade nog velat folja med Cyrus Smith, men han ville icke gora Pencroff missnojd genom sin franvaro.
Redan i daggryningen den foljande dagen togo Cyrus Smith och Ayrton, sedan de stigit upp i den med tva
Källa: Internet Archive ·