Den hemlighetsfulla ön

728

DEN HEMLIGHETSFULLA ON

gossen tillbragt en timme pa Stora Utsigts-platan, gingo de tillbaka ned pa stranden och begafvo sig upp i Granite-House. Ingenioren var tankfull, till och med grubblande, anda derhan, att Gideon Spilett ansag sig bora fraga honom, om han anade nagon forestaende fara, hvartill vulkanen kunde vara den omedelbara eller medelbara orsaken.

— Ja eller nej, — svarade Cyrus Smith.

— Skulle inte emellertid, — atertog korrespondenten, — den storsta olycka, som kunde traffa oss, vara en jordbafning, hvilken sondersplittrade Lincoln-on? Jag tror dock inte, att vi behofva befara en sadan, ty gaserna och lavan ha funnit viigen oppen utat.

— Ocksa, — svarade Cyrus Smith, — befarar jag inte en jordbafning i samma mening, som man vanligtvis ger at de omstortningar af jordskorpan, hvilka framkallas af de underjordiska gasernas tryck. Men andra orsaker kunna foranleda stora olyckor.

— Hvilka, min basta Cyrus?

— Jag vet det inte rigtigt . . . jag maste se . . . ga till berget . . . Inom nagra dagar skall jag ha stadgat min asigt i detta hanseende.

Gideon Spilett envisades icke langre, och trots knallarna fran vulkanen, hvilkas intensitet okades, och som upprepades af Lincoln-ons ekon, lago Granite-Houses invanare inom kort forsankta i en djup sonin.

Tre dagar forgingo, den 4, 5 och 6 Januari. Man arbetade ihardigt pa, fartyget, och utan att gifva nagon vidare forklaring derofver at sina kamrater, paskyndade ingenioren arbetet allt, hvad han kunde. Spetsen af Franklin-berget var nu omgifven af ett morkt, olycksbadande moln, och jemte lagorna uppkastades glodande klippstycken, af hvilka somliga folio tillbaka i sjelfva kratern, hvilket kom Pencroff, som ville se fenomenet blott fran den glada sidan, att utbrista:

— Se bara, jetten spelar bilboke ! Jetten gor taskspelarkonster !