Den hemlighetsfulla ön

SJUNDE KAPITLET

73

Matrosen v&ntade sig icke denna fraga. Han funderade ett ogonblick och svarade :

— Tva kabelliingder pa sin hojd.

— Men hvad ar da en kabellilngd? — fragade Gideon Spilett.

— Hundratjugu famnar, eller sjuhundratjugu fot.

— Salunda, — sade korrespondenten, — skulle Cyrus Smith ha forsvunnit pa ett afstand fran stranden af hogst fjortonhundrafyrtio fot?

— Sa, ungefar, — svarade Pencroff.

— Och hans hund ocksa?

— Han ocksa.

— Hvad som forvanar mig, — sade korrespondenten, — ar, att i fall nu var kamrat verkligen skulle ha omkommit, Top ocksa, funnit doden, och att hvarken hundens kropp eller hans husbondes ha blifvit uppkastade pa, stranden.

— Det ax ingenting forvftnande, da hafvet var sa upprordt, — svarade matrosen. — Dessutom ar det mojligt att hafsstrommarna ha fort dem liingre bort.

— Salunda ar det er asigt, att var kamrat omkommit i vagorna? — fragade korrespondenten iinnu en gang.

— Det ar min asigt.

— Min deremot, — sade Gideon Spilett, — ar, med all aktning for er erfarenhet, Pencroff, att i det dubbla faktum, att Cyrus och Top totalt forsvunnit, vare sig sasom lefvande eller doda, ligger nagot oforklarligt och osannolikt.

— Jag onskar, jag kunde vara af samma tanke som ni, herr Spilett, — svarade Pencroff. — Min ofvertygelse iir dock olyckligtvis stadgad.

Efter att hafva sagt detta, atervande matrosen till halan. En god eldbrasa sprakade i spiseln. Harbert ditkastade ett fang bransle, och elden spred ett klart sken anda in i gangens mijrkaste delar.

Det forsta, Pencroff tog sig for, var att tillaga mid-