Sida 74
Sjunde kapitlet
74
DEN HEMMGHETSFULLA ON
dagen. Han ansag det lampligt att a matsedeln upptaga nagon piece <le resistance, ty alia behofde aterstalla krafterna. De upptradda kurukuerna sparades till morgondagen, men man plockade tva tetras, och snart stektes dessa, spetsade pa en kapp, vid en flammande eld.
Annu kl. 7 pa aftonen hade Nab icke aterkommit. Denna negerns forlangda franvaro kunde icke annat Jin oroa Pencroff. Han maste befara, antingen att nagot missode handt honom pa denna okanda kust, eller att den olycklige begatt nagon fortviflad handling. Harbert deremot drog belt olika slutsatser af negerns franvaro. Om Nab icke aterkom, sa var det, enligt bans asigt, derfor, att nagon ny omstandigbet formatt honom att fullfolja sina efterforskningar. Allt, hvad som var nytt, kunde ej annat an blifva till gagn vid uppsokandet af Cyrus Smith. Hvarfor hade icke Nab atervandt, om icke nagon forhoppning qvarholl honom? Kanske hade ban funnit nagon fingervisning, nagot fotspar, nagon qvarlefva fran strandningen, som fort honom pa ratta straten? Kanske foljde ban i detta ogonblick ett sakert spar ? Kanske befann ban sig till och med hos sin husbonde? . . .
Salunda resonnerade den unga gossen. Salunda talade ban. Hans foljeslagare lato honom forklara sig. Korrespondenten ensam gjorde en gillande atbord. Hvad Pencroff betriiffar, formodade han, att Nab drifvit sina efterforskningar pa kusten langre, an han gjort dagen forut, och att han icke kunde vara tillbaka annu.
Hogst upprord af obestamda aningar, tillkannagaf emellertid Harbert flera ganger sin afsigt att ga, ut och mota Nab, men Pencroff forklarade, att det tjenade till ingenting, att han i detta morker och i ett sadant ovader icke kunde upptiicka Nabs spar, och att det var biittre att vanta. Om Nab ej hade aterkommit den foljande dagen, skulle Pencroff icke tveka att tillsammans med Harbert ga ut for att uppscika negern.
Källa: Internet Archive ·