Sida 75
Sjunde kapitlet
SJIINDE KAPITLET
75
Gideon Spilett delade matrosens mening, att man icke borde skiljas at, och Harbert maste afsta, fran sin plan, men tva stora tarar rullade utfor hans kinder.
Korrespondenten kunde ej aflmlla sig fran att omfamna den fortraffliga gossen.
Oviidret rasade nu som v&rst. En sydostlig blast strok fram ofver kusten med en valdsamhet utan like. Man horde hafvet, som nu sankte sig, rytande vraka mot de yttersta klipporna langs kusten. Det af orkanen sonderpiskade regnet drefs bort sasom en flytande dimma. Man skulle kunnat saga, att dimtrasor slixpades ofver stranden, der klapperstenarna framkallade ett buller sa starkt, som nar stenkiirror tommas. Den af blasten uppdrifna sanden blandade sig med regnskurarna och gjorde dessa outhilrdliga. I luften fans lika mycket mineraliskt dam som vattendam. Mellan flodmynningen och hornet af klippviiggen bildade sig stora vattenhvirflar, och de luftlager, som undsluppo denna malstrom, stortade sig, da de icke funno nagon annan utgang iin den smala dal, i hvars bakgrund fioden dok upp, med oemotstandlig valdsamhet ned i denna dal. Afven den fran eldstaden uppstigando roken, som jagades tillbaka i den tranga skorstenen, slog tidt och ofta in, fylde gangarna och gjorde det omojligt att vistas i dem.
Det var af denna orsak, som Pencroff, sedan tetras voro stekta, slackte af elden och blott lemnade nagot glod under askan.
Klockan 8 hade Nab annu icke synts till, men man kunde nu antaga, att det var endast denna fruktansvarda storm, som hindrade honoin fran att aterkomma, och att ban mast taga sin tillflygt till nagon grotta, for att der afvakta ovadrets slut eller atminstone dagens inbrott. Hvad betraffar att ga, negern till motes, att soka reda pa, honom under en natt sadan som denna, var detta omojligt.
Villebradet utgjorde den enda ratten vid qvallsvar-
Källa: Internet Archive ·