Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

tvenne smärre paviljonger i tids-stil användes för biljettförsäljningen. Öfver den lilla, på pålar i vattnet bygda »Helgeandsholmen» med sitt Helgeandshus, sitt mynthus och »strömkvarn» gick vägen till hrons fortsättning, där på andra sidan vattnet »Norreport» höjde sig, troget eftergjord de gamla afbild-ningarna. Vid inträdet i den egentliga staden låg till höger Stålsgränden, till venster Peder Brokikares gränd och midt för Smedjegatan. Denna ledde utmed kvarteret Helvetet till venster och förbi Johan Sekreterares gränd och Urväders gränd till höger fram till S:l Laurentii gränd med S:t Niklas port, där Trångsund fortsatte förbi »kyrkan» och rådhusets gafvel fram till »Stortorget». Bland byggnaderna kring detta torg märktes i första rummet det präktiga rådhuset med sitt burspråk, sina i färger rikt ornerade väggar och sin kolonnad, innanför hvilken den stora, pittoreska rådhuskällaren var belägen. Till venster om rådhuset låg grefve Peder Brahes hus och i dess närhet Bollhusteatern; där bortom, på andra sidan »Köpmangatan», fans värdshuset »Spanska drufvan» bredvid Apotekshuset. Midt öfver på andra sidan torget sträckte sig en rad af smala gafvelhus inåt Skomakaregatan, där den »Lustiga teaterns» lokal var belägen. Kvarteret mellan Skomakare- och Svart-mangatorna upptogs af ett par stenhus med fasader åt torget. Ett i äkta sten hugget brunnskar med öfverbyggnad af smidesjern stod midt på torget, och där bredvid »Kåken» med »Kopparmattes» kända bild på toppen. Rundtorn rådhuset gick vägen fram till slottsplatsen, vid hvilken S:l Gertruds gillehus med sin trädgård var öppet för utskänkning. Det gamla slottet med alla sina byggnadslängor, sina »fyrkanter» och »rundlar» var eftergjordt med stor trohet, och däröfver höjde tornet »Tre kronor» sina tinnar. På hron öfver slottsgrafven, bevakad af de två lejonen, inkom man i slottet, och här öppnade sig den stora borggården, omgifven af sina fyra fasader, med den stora dubbeltrappan, trumpetaregången och de olika portarna och trappuppgångarna. Från trumpetare-gången kom man äfven upp i slottets inre, där ett mindre antal rum, dekorerade och liII stor del möblerade med gamla möbler o. d., gaf en föreställning om svenska slottsgemak från 1500-talets slut. Från slottet, som omgafs af betydande murar, kom man öfver Slagtarhusbron tillhaka till Helgeandsholmen.

Hvad som i första rummet ål denna lilla stadsbild gaf ett sådant illusoriskt sken af verklighet var, att allt synligt material, där det icke verkligen var »äkta», utgjorde en ytterst trogen imitation af sådant. Äkta var sålunda gators och gränders knaggliga stenläggning, äkta var det gamla takteglet på många af de olika byggnaderna, likaså en och annan port eller lucka, ett och annat slenornament, insatt i husens murar, samt, som ofvan nämndes, möbler och bohag i slottets rum. Hvad byggnadsmaterialen i öfrigt beträffar, hade gipsa fl ryck tagils af verkliga gamla grästensmurar och tegelväggar, h vilka