Sida 303
XXV. Gamla Stockholm, af E. G. Folcker
sedan användes målade i murarnas naturliga färger för de olika husen, för vallar och befästningsmurar; andra byggnader voro öfverdragna med puts af olika slag, korsvirket och trähusen lingo en ålderdomlig färganstrykning. Den trovärdiga verkan af det hela berodde i väsentlig grad älven därpå, att de olika byggnaderna, så vidt ske kunnat, voro kopierade efter ännu befintliga gamla förebilder i olika delar af landet. Så igenkände man bär del s. k. Kockumska huset i Malmö, det gamla apoteket i Visby, kungsstugan i Örebro m. II. Det gamla slottet, Norreport och andra byggnader voro uppförda med ledning af många ännu befintliga afbildningar, och i de fall och dessa voro i denna mängd af byggnader naturligtvis de fiesta —, där det direkta kopierandet ej kunnat ske, hade arkitektens grundliga kännedom om vasatidens byggnadsstil och utföringssätt gjort det för honom obehölligt alt söka sina moliv annorstädes och sålunda äfven bundit åskådarens fantasi inom dessa tidsgränser.
Slutligen och icke minst hade denna märkliga illusion af storlek och rymlighet — inom ett så litet område — vunnits genom väl beräknade proportioner, genom perspektiviska förkortningar och förminskningar, hvilka af åskådaren icke märktes såsom sådana, utan gåfvo en verklighetseffekt, som egentligen var en optisk villa. Särskildt lyckligt var detta vunnet i slottets och i Stortorgets anordning, hvilket senare, litet som det var, föreföll nära så stort som det verkliga.
Alla dessa rent arkitektoniska, dekorativa anordningar skulle dock i och för sig bos åskådaren endast kunnat framkalla bilden af en de dödas stad. Och Gamla Stockholms skapare lyckades också i rörelsen och samfärdseln på dess gator, i det vexlande, pittoreska lifvet inom dess murar framkalla en lefvande bild af förgången tid, ett historiskt panorama, hvari åskådaren på samma gång var deltagare.
I hvarje hus vid Smedjegatan och torget hölls öppen bod af alla slags handlande och handtverkare; guldsmeden, tenngjutaren, krukmakaren, boktryckaren, bagaren, apotekaren och bardskäraren, konsthandlaren, glassliparen, väfvaren och ännu flere drefvo sina yrken på gammaldags sätt inför galu-vandrarens ögon. För de lekamliga behofven sörjde, förutom de redan nämnda rådhuskällaren, gillestugan och den gyllene drufvan, äfven det mycket besökta konstnärernas herberge, det pittoreskt anordnade våffelbruket och andra mindre näringsställen. Hela den stora personal, som tillhörde alla dessa olika förrättningar, var, liksom alla stadens vakter, iförd tidstrogna och färgrika drägter — ett välbehöfligt, pittoreskt element i gatulifvet. Af synnerligen god verkan blefvo också de omtyckta s. k. gatuuppträdena, hvilka anordnades med hjelp af dessa och andra särskildt agerande,
Källa: Project Runeberg ·
