Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

96

ETT HUNDRA AR.

blott fager och flyktig dröm, utan en på ren andlig nödvändighet grundad verklighet, en kraft, ett faktum. Det hade nu gått så långt, att frihetsvännerna litet hvarstädes kände sig mäktige att i^å slagfälten mäta sina krafter med monarkerna. Ungrarne med sådana män som Louis Kossuth i spetsen förde ett ordentligt krig mot Österrike, och skulle nu sett sin sak segerkrönt, om det icke varit för Rysslands mellanträdande. I Italien började då grunden läggas för den konsoliderade storstat, vi i dag bevittna. Sardinien hade fått en konstitution. Man gjorde ett väldigt försök att ifrån italiensk grund fördrifva de österrikiska trupperna. I Österrikes egen hufvudstad, Wien, togo borgrarne hand om styrelsen och höllo för en längre tid stånd emot de kunglige trupperna. Preussens och de mindre tyska staternas folk tvungo med våldsåtgärder furstarne att för tillfället hålla sina förut gifna och brutna löften. Frankrike fördref sin kung och införde på nytt réx^ublikanismen.

Några omedelbara goda resultat följde visserligen icke på alla dessa folkens förtviflade ansträngningar att slå sig fria från monarkernas våld och välde. En rysk armé slog ungrarne i sina gamla österrikiska bojor, och en österrikisk armé gjorde det samma med italienarne. Frankrike återföll i sitt gamla monarkiska tvång, och i England var massan af folket så nöjd med de små parlamentariska reformer, som från tid till tid vidtogos, att det icke skulle lönat sig mödan för de mera radikale framstegsmännen att höja den politiska protestantismens fana o

Liberalismens sak låg åter krossad under bajonetterna, men dess ande lefde än och var starkare och okufligare än någonsin. Frihetsvännerna hade icke heller helt och hållet förfelat sitt mål, ty furstarne funno sig nödgade att göra vissa eftergifter genom att bevilja mera fria former. Österrike fick nu (1860) ett parlament. Sardinien drog den ena italienska staten efter den andra till sig, till dess hela Italien genom Mazzinis, Garibaldis och Cavours förenade ansträngningar slutligen (1870) såg sig förvandladt till en välorganiserad konstitutionell monarki. Nyss förut hade spanjorerna af satt sin regerande drottning och antagit en på allmän rösträtt gr un-