Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

9» ETT HUNDRA AK.

hetens sak blifvit till fullo utagerad ocli domen fallit öfver dess vedersakare. Folkskolorna liafva bevisat sig vara Europas bästa politiska institutioner, liksom skoltvånget är en af dess bästa lagar. Hvarje liten byskola liar i detta afseende utgjort en revolutionshärd. Ur alfabetet ocli multiplikationstabellen såsom frön i små piltars sinnen liafva utvecklat sig de fria statsförfattningarna. Af elementarskolan har med tiden blifvit ett fritt parlament, Eyssland är det enda land, som icke följt med på detta folkens allmänna segertåg. Men äfven dess dag skall gry, gryr kanske redan. Hvem vet, hvilka de krafter äro, som verka der i tysthet. Nu och då hör man en kreverande dynamitbomb. Med blott sådana lära icke den tusenåriga depostismens borgar kunna sprängas. Men man torde af dessa företeelser kunna sluta till, att någonting annat försiggår på dju^Det. Det var i hemlighet, som Preussen genom sitt "Tugenbund" eller Dygdförening beredde väg för den större frihet, dess folk i dag eger. Föreningen "Carbonari" och sedermera "Unga Italien" utgjorde den friska kärna, hvarur sedan kom en pånyttfödd stat. Liknande föreningar hafva med mycken framgång verkat sina verk i Österrike, Ungern, Grekland, Polen och andra länder, och hela verlden vet, att Rysslands nihilister på samma sätt sträfva för precis samma mål. De vilja kanske bruka våldsammare medel, hvilket faller sig naturligt nog, då man vet, att de ega ett större våld att nedbryta. Emellertid kan en rysk konstitution vid detta lag icke vara något fjerran önskningsmål, utan hörande till de saker, som möjligtvis komma att inregistreras i vårt sekels historia.

Af livad detta sekel företett på alla gebit äro vi kansk,e berättigade att säga, det menskligheten aldrig skrider tillbaka i något hänseende, ehuru det ibland ser ut som om den hade stannat i växten och börjat sjunka på den andliga skalan. Men vår dom härutinnan beror alltid på den tidsrymd, öfver hvilken blicken återkastas. Några årtionden, ja, ett helt århundrade vore ett alldeles för kort skede som grund för ett riktigt bedömande af huruvida vårt slägte stiger och sjunker som qvicksilfret i termometern eller stadigt höjer sig till ett allt fullkomligare tillstånd. Ty det halkar verkligen tillbaka ibland —