Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

194

ETT HUNDRA AR,

"Det systematiska röfveri, som sultanen begår i den miihamedanska lärans namn, har," säger en författare, "förvandlat dessa en gång sköna och bördiga länder till öknar på många ställen." Häri ligger nu visst ingen öfverdrift, enär det är bevisligt att dussintals städer och hundratals turkiska byar försvunnit, d. v. s. förfallit och öfvergifvits sedan man började skrifva 1800. Lemnadt helt och hållet åt sig sjelft, skulle det ottomanska riket tyna bort liksom af en obotlig tvinsot. Hela trakter, fordom folkrika, äro nu utan invånare. Emellan Angöra och Konstantinopel hafva, sedan detta sekel ingick, omkring femtio byar fallit i ruiner, och i trakten af Smyrna hafva på 100 års tid 200 byar tillåtits att ruttna bort. När man närmar sig Konstantinox3el från norr måste man färdas å igengrodda vägar, der gräset når upp till hästens buk. Nio tiondelar af hela Mesopotamien ligga i lägervall, hvilket äfven är händelsen med provinserna Wallachiet och Moldavien. Se der några följder af muselmansk lättja och dåsighet alstrad af — Gud vet hvad.

Det enda som kan komma en turk att röra på sig är krig, ty han vill gerna slåss, och tillfällen dertill ha icke saknats, emedan han har sin eviga arffiende i moskoviten, som anföll honom ej mindre än nio särskilda gånger under det adertonde århundradets lopp. Då ej Ryssland sjelft kunnat eller velat föra krig med denna sin förhatade granne, har det lockat andra att göra det. Sålunda påstås det ha varit genom ryska intriger som Grekland reste sig 1821 i ändamål att slå sig fritt från sina turkiska bojor. Detta grekiska befrielsekrig pågick i sju hela år, under hvilken tid de öfriga europeiska makterna på afstånd overksamt åsågo hur det lilla Hellas kämpade en förtviflans kamp emot en hednisk öfvermakt Icke förrän 1827 förmådde sig England, Ryssland och Frankrike att mellanträda och som sin mening förklara att Grekland borde blifva fritt, hvilket dock Sultanen var för blind att medgifva förrän nämda makters flottor hade inseglat i Navarino-viken och der på några timmar skjutit i sank 57 turkiska skepp, som utgjorde sultanens hela flotta Då återuppgick frihetens sol för de betryckta grekerna, Ryssland, som icke hade lyft ett svärd eller yttrat ett ord till Greklands förmån