Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

ELFTE KAPITLET.

Rysslands geografiska tillväxt. — Peter den store och hans verksamhet. — Rysslands senare förakt för vesterns idéer. — Det ryska tvånget.— Alexander II :s tid och mildare styrelse. — Serf ernås befrielse.— Andra goda reformer. — Revolutionen i Polen. — Nihilismens syften. — Den ryska okunnigheten. — Kossackerna. — Rysslands finanser. — Rikets framsteg.

Rysslands storhet — om med storhet vi skola förstå stora besittningar, stora härar och flottor och på grund deraf stor rå makt — började gry så sent som 1689, då Peter, hvilken fick tillnamnet den store, uppsteg på tronen. Denne envåldsherskare var då endast sjutton år gammal, vild och obändig samt alldeles utan uppfostran, tack vare en äldre styfsysters gjorda anordningar för främjandet af sina egna intressen. Men han var full af energi och mycket ärelysten, genom hvilka egenskaper han med tiden öfvervann åtminstone sina gröfsta laster jenite en del af okunnigheten. Det första som dagades för honom på den czarväldets höjd, han nu hade bestigit, var att han sjelf visste ingenting och att hans rike var ingenting. Hans första beslut blef derföre att sjelf få en smula bildning och kunskap och det andra att med rå makt tvinga så mycket som möjligt af vesteuropas civilisation på sina trogna undersåtar. Och dertill gjorde han nu också sitt bästa, som dock icke förvandlade honom sjelf eller hans rike till någonting stort i andligt afseende, ity att vi många år derefter finna vår för civilisation ifrande czar med egen hög hand hugga hufvudena af ett antal insurgenter, medan han stundom med en kunglig käpp bearbetade sina prester och hofmän. Att hans folk då stod temligen lågt både i krigskonst och andra konster, det säger sig sjelf t sedan historien sagt oss att åtta tusen svenskar slogo (med förskräckelse)

196