Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

202 ETT HUNDRA AR.

Under Alexander II :s tid inträffade också Rysslands tusenårsfest, d. v. s. dagen då riket hade existerat jemt 1,000 år. Folket gjorde sig då (1862) i förväg stora och lysande förhoppningar om kejserliga eftergifter. Somliga smickrade sig med hoppet om att czaren skulle skänka sitt folk en grundlag, andra att han skulle bevilja tryck- och samvetsfrihet. Men man bedrog sig i båda fallen, enär, enligt envåldsherskarens åsigt, ryssarne ännu icke voro värdige dessa välsignelser. Han lät dock icke allt hopp komma på skam, enär han vidtog ganska genomgående reformer i det då verkligt skandalösa rättsväsendet. Alla domstolsförhandlingar höllos då i hemlighet och regeringens tjenstemän hade i sin makt att efter behag upphäfva och förändra de lagar, som funnos. Domarne voro dessutom ytterst okunniga och fala, så att någon tillstymmelse till rättvisa gafs icke för den fattige. Reformen i fråga bestod uti att tillsätta bättre domare och förklara alla rättegångsförhandlingar öppna och offentliga. Derjemte infördes juryväsendet och inskränktes den förut nästan obegränsade appellrätten, hvarigenom de bemedlade voro i stånd att bedraga sina vedersakare. Hittills hade icke den minsta municipala sjelfstyrelse funnits, medan provinsernas guvernörer herskat oinskränkt i alla samfälda ärenden. Bonden skötte sina åkerbrukssysslor och köpmannen sina handelsintressen, men allt annat låg i regeringens händer. Nu gicks i författning om ett sorts landsting, hvartill alla klasser valde medlemmar. Men dessa församlingar fingo icke befatta sig med andra än rent lokala saker, såsom vägar, handel och andra företag. "Den högre politiken" var för dem förbjuden frukt. Förirrade sig någon in på denna fridlysta mark, så vardt han genast af vaksamma tjensteandar "tillrättavisad." Dessa lands-ting påstås icke hafva gjort mycken nytta, och det helt enkelt af det naturliga skälet att den ryske bonden icke har håg och sinne för några allmänna angelägenheter, dem han helst lemnar i regeringens händer. I arméen borttogs samtidigt det brutala prygelstraffet. Politiska "förbrytare," som råkat ut för czar Nikolaus vrede och blifvit förvisade, hemkallades och återskänktes friheten. Respass, för hviika man förut måst betala 400 dollars, erhöllos nu för en bagatell, och många andra dyli-