Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

STATERNAS INRE STRIDER. 20^:^

ka små reformer infördes för att glädja det ryska hjertat i detta rikets stora jubelår. Men något "tusenårigt rike" kom ej på något annat sätt, enär Alexanders frisinta sträfvanden plötsligt upphörde året derpå, då den polska revolutionen utbröt. De liberale i Ryssland förenade sig då med den polska rörelsen och fordrade större folkliga rättigheter. Det konservativa ryska partiet qvarblef emellertid på regeringens sida och hjelpte till med att qväfva såväl Polens beväpnade som de liberale ryssarnes fredliga försök att få politisk frisk luft. Alexanders frisinthet förbyttes till konservatism från den dagen, en omständighet som med tiden kostade honom lifvet. Hade han fortsatt att hålla jemna steg med sin tid och låtit den ena välbehöfliga reformen fullständiga den andra, så skulle kanske det hemliga nihilistförbundet aldrig sett dagen eller åtminstone lemnat czaren oantastad. Nu vardt han dess ofiPer, i det han under en färd i St. Petersburg träffades af en åt honom kastad dynamitbomb med påföljd att han kort derpå afled. De kraftigaste ansträngningar hafva, på den nye czarens initiativ, sedan dess gjorts att utplåna denna hemliga förening, men i likhet med Carbonari i Italien och Tysklands Tugendbund motstår den och öfverlefver alla utrotningsförsök. Rörande nihilismen gör sig utan tvifvel den oriktiga meningen mycket allmänt gällande att dess mål ligger i tillintetgörandet af ej blott regeringen och alla politiska inrättningar, utan jemväl kyrkan, äktenskapet och eganderätten m. m. Sådana syften torde endast ett försvinnande fåtal af de sammansvurne hafva, ty den röda och oresonliga radikalismen kunde naturligtvis icke gå miste om representation i ett förbund likt detta och uti ett så despotiskt land som det ryska. Mängden tyckes dock icke föra någonting blodigare än czarismens och militärismens störtande i skölden, i hvilket hänseende den står på samma nivå som alla andra revolutionära föreningar. Men nihilismens uppgift härvidlag har mycket större hinder att betvinga än händelsen varit för andra sällskap i de vesteuropeiska länderna. Ty svår som den ryska despotismen är, så är likväl den ryska okunnigheten det icke mindre. Despoten kan sprängas med en bomb eller genom hotelser bevekas att göra äskade eftergifter, men det tjocka andliga mörkret