Sida 20
2. Revolutionen utbryter
20 ETT HUNDRA AR.
liar fastade på stänger, pikar, krokar, livassa jern, gamla sväi-dsblad m. m. Det första revolutionisterna sedan gjorde var att intaga Hoiel des Invalides, der ett mindre vapenförråd fanns. Och sedan? Bastiljen! Denna fasansfulla inrättning hade länge stått som en hotande förbannelse öfver folket. Nu skulle den jemnas med marken. Men hvilket företag! En oorganiserad, odisciplinerad och illa beväpnad pöbelhop anfalla ett med tungt artilleri befästadt och af vindbryggor omgifvet starkt citadell, byggdt att trotsa en ordentlig belägringshärs angrepp! Garnisonen gaf vika för den lössläppta stormen hos folket och på en jemförelsevis kort tid var detta ohyggliga pinorum, detta lilla jordiska helvete ett minne blott om den franska monarkiens välmaktsdagar.
Medan dessa händelser timade i Paris satt Louis XVI i Versailles (blott elfva mil från Paris) och drömde om den dag, då han med härens tillhjelp skulle lyckas återställa ordningen. Men den dagen kom aldrig. Vedergällningens timme hade i stället slagit för monarken och för dem, som utgjorde makten bakom tronen. Revolutionshären växte som en lavin med hvarje minut och var helt enkelt oem.otståndlig i sin framfart. I den kränkta rättvisans namn begingos nu också de rysligaste dåd. En vanlig skallgång anställdes öfver hela landet — ty öfver allt reste sig folket. De rasande insurgenterna lifvades i början af blott en enda känsla — hämdens. Och ryslig var den hämd de utkräfde. Den stolte grefven och baronen, som förut suttit i sitt slott och bara njutit och fråssat, då kall och hård som stenen för det folk, hvars mödor och lidanden möjliggjorde det lif han förde, han var den, som först blef föremål för vredens viggar. Hans hem sköflades och han sjelf mördades, ofta på det allra grymmaste sätt. All räddning låg i flykten för desse adelsmän, och tusenden skyndade sig att uppsöka en fristad i Tyskland.
Under tiden satt folkrepresentanterna i Paris och lade hand vid den legislativa reformen. Inga långa och sirliga tal och förslag hörde nu till ordningen för dagen, utan allting expedierades med fermitet. På en enda afton upphäfdes och afskaffades alla feodalrättigheter. Skatterna, som hittills hvilat öfver de fattiga och arbetande, skulle nu hvila lika öfver alla
Källa: Internet Archive ·