Tillbaka Read Runeberg

Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

Originalsida 295
Originalsida 295
Originalsida 294
Originalsida 295
294–295

Sida 295

7. Qvinnan och den sedliga bildningen

FÖRENTA STATERNA. 295

äfven ett aktningsvärdt mått af den hyfsning och grannlagenhet, han månde besitta.

"Såg du regnet sakta falla, såg dess millioner droppar en och en så tyst försvinna, sjunka ned i det fördolda, Bilden af en qvinnas dagar, af en qvinnas lifsverk såg du. Hvem vill räkna regnets droppar? Hvem en qvinnas alla småvärf? Snabbt förgätna bort de glida, märkas knappt, om de ej saknas. Men, fast gömda och förglömda, tro dock ej de helt försvinna! Ned i jordens tysta gömma samlar droppe sig vid droppe; dropparne till rännil blifva, rännilarne blifva bäckar, bäckarne till floder samlas, hvilka gjuta sig i hafvet. Så må gerna ringa aktas hvarje qvinnas ringa ger ning, men utaf hvad qvinnan verkar blifver oförmärkt ett mäktigt element, ett oumbärligt, liksom vattnet uppå jorden."

Källa: Internet Archive ·