Sida 305
1. Seklets morgon
FÖKSTA KAPITLET.
Striden emellan "hattar" och "mössor. — Gustaf III:s statshvälfning. — Sveriges litterära gyllenålder. — Gustaf III:e lönnmördas. — Sverge och den franska republiken. — Gustaf IV:e Adolf. — Sverige emot Napoleon. — Konungens halsstarrighet. — Svenskarne i Tyskland. — Förbund emellan Napoleon och czar Alexander. — Napoleons intriger emot Sverige.
Man kan nästan säga att Sverige är det enda land i verlden som njutit oafbruten fred under hela detta sekel, om vi göra undantag af de få första åren. Men det hade dock nyss förut genomgått förfärliga stormar. Yttre strid och inre kif hade, under det föregående århundradet, mer än en gång fört riket till afgrundens brant. Den fara, hvari Karl XII:s galna krig försatte det, är allom bekant. Då var det utländska makter som utgjorde fienden och faran. Eller vore det icke rättare att säga det landets värsta fiende var dess egen konung? Ett är säkert, det, att icke hälften så mycket blod behöft spillas, icke hälften så mycket elände åstadkommas, om denne det svenska folkets idol haft blott hälften så stor lust som han hade att spela en Alexander den stores roll. Att Sverige öfverlefde den med svältkur förenade åderlåtning, som kännetecknade hjeltekon ängens regim, måste hos hvarje tänkande anses som ett tydligt bevis derpå, att en mild Försyn höll sin skyddande hand öfver Norden och dess frihet.
Men det kom en annan tid, då vårt fosterland, ännu ej återställdt från följderna af Karl XII:s utarmande krig, såg sig slitet som ett rof emellan inhemska partistrider. Den politiska fejden emellan hattarne och mössorna, hvari utländska intriger spelade en vigtig roll, nådde sin höjdpunkt, då Gustaf III tillträdde regeringen. Adeln hade gång på gång inkräktat på de konungsliga prerogativernas område och hotade
305
Källa: Internet Archive ·