Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

306

ETT HUNDRA AR.

att tillskansa sig ett fullkomligt envälde, livilket naturligtvis bådade allt annat än godt för folket, som den tiden icke hade mycket att säga rörande sina egna angelägenheter. Kanske det var lika mycket af omtanka för detta folks väl som sin egen förmenta konungsliga rätt som Gustaf då förberedde den sedan så lyckligt utförda statshvälf ningen. En blodlös revolution, inledd af en monark i ändamål att skydda den allmänna folkrätten! Detta låter otroligt, men det är dock icke desto mindre sannt att 1772 års statskuxDj) utgjorde en sådan händelse. Gustaf vann först militären med sitt älskliga väsen (militären står ju för resten alltid helst på tronens sida) och tvang derpå riksdagen att underskrifva en ny författning, som utgjorde en sorts sjelfständighetsförklaring emot adelsståndet, hvars makt derigenom blef betydligt kringskuren.

Nu var kriget emellan hattar och mössor slut, och för att så mycket säkrare förebygga ett nytt utbrott af det gamla kifvet, lät Gustaf sin konungsliga nåd falla lika öfver båda partierna. Till yttermera visso förbjöd han dem att begagna nämda heteckningar. Det fick ej längre finnas några hattar och mössor ens till namnet.

Sedan inträdde ett annat skede, som man skulle kunna kalla vitterhetens, ty det var snillet och smaken som nu förde spiran öfver höga norden. Det var Sveriges litterära gy Ilenålder som efterträdde de politiska intrigernas. Konungen sjelf var en vitter man, skaldernas höga beskyddare. Hvilket erkännande gifver icke honom Tegnér i dessa ord:

"Det låg ett skimmer öfver Gustafs dagar, fantastiskt, utländskt, flärdfullt, om du vill, men det var sol deri, och, hur du klagar, hvar stode vi, om det ej varit till?"

I dessa ord syftar den store Svea-skalden på den kostbara yttre glans, hvarmed Gustaf omgaf sitt hof, det han i det närmaste ville ställa i jemnhöjd med det franska. Denna sin sympati för den bourbonska ätten lade han ännu tydligare i dagen vid utbrottet af den franska revolutionen, då han gjorde flera misslyckade försök att erhålla nödvändiga anslag för aktivt deltagande i de andra monarkernas beväpnade uppträdande emot de franska republikanerna. Detta i förening