Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

22 ETT HUNDRA AR,

icke på något allvarsammare sätt tagit saken till hjertat eller deri sett någon hotande fara. De hade bara jublat på äkta franskt vis öfver de första segrarne och voro dessutom på sina lediga stunder sysselsatta med att plantera frihetsträd ocii predika jemlikhetens evangelium. Men när de började inse nödvändigheten af att möta den intågande fienden, tog det dem icke många dagar att organisera en försvarshär. En sådan om 30.000 man stod färdig den trettionde Augusti, 1792. Dess första handling var icke att tåga tyskarne till mötes, utan att med tungt artilleri anfalla Tuillerierna, der den kungliga familjen bodde. Denna tog då sin tillflykt till nationalförsamlingen (folkrepresentanterna), hvarest den arresterades och affördes till fängelset.

Kort der^jå stod den '"hämnande hären" på tröskeln till Paris, så att säga. Då började raseriet hos fransmännen att stiga till sin högsta sxDets. De beskyllde konungen och hans vänner för att vara orsaken till denna nya olycka. Hämd öfver dem! Dock torde ingen blodig sådan hafva utkräfts vid detta tillfälle, om det icke varit för den proklamation hertigen af Brunswick utfärdade under vägen till Frankrikes hufvudstad. Han förklarade nämligen med mycken bestämdhet, att han kom för att värna och skydda konungen i hans goda rättigheter och att utmäta strängt straff åt en livar, som vågade skymfa och förorätta honom. Denna proklamation vardt i stället Louis XVI dödsdom. De af vrede kokande fransmännen hade ej förr inhemtat den anryckande fiendens verkliga afsigt, förr än de (den tjuguförsta Januari, 1793) läto konungens hufvud falla under bödelsyxan. Det var den i historien så hemskt namnkunnige Danton, som nu var revolutionens förnämste ledare. "Konungarne vilja förskräcka oss,"' sade han, "men se, vi slunga en konungs hufvud såsom krigsförklaring åt dem."

Dessförinnan hade Dumouriez med den franska försvarshären mött och slagit hertigen af Brunswick vid Valmy (den tjuguåttonde September, 1792) och detta så grundligt, att fienden fann för godt att göra höger om på detta ställe för att ej vidare oroa fransmännen.