Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

FRANSKA REVOLUTIONEN. 25

kris; mot det andra. I dag var det jakobinerna, som spelade jägare, medan girondisterna voro villebråd, i morgon tvärt om. När Kobespierre, som under två års tid ledt Frankrikes öden, sjelf jemte sina rådgifvare och samarbetare atlifvades (den tjugusjunde Juli, 1794), inträdde en ny och menskligare sakernas ordning Man hade tröttnat på massmorden. Två månader efter Eobespierres död voro fängelserna tomma och då upphörde guillotinens hemska verk. Skräckväldets tid var öfver. Folket, som trodde att det var klokt, då det afsade sig tron på Gud och i stället såsom '■förnuftets gudinna" bar en tvifvelaktig qvinna i triumftåg genom de parisiska gatorna, började nu åter få en smula af sitt naturliga förstånd. Det hade afkastat sig det monarkiska oket och utslungat en glödande förkastelsedom öfver dera, som hade fört nationen till denna olycka. Deri hade det gjort rätt. Men för de rysliga öfverdrifter, hvartill de makthafvande gjorde sig skyldige, finnes väl ingen ursäkt, blott en förklaringsgrund, den, att menniskan icke vet hvad hon gör, när hon beherskas af de låga lidelserna.