Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

856 ETT HUNDRA AR.

förrän de hört sig för hos riddarhusets medlemmar, adelsmännen, af hvilka 361 röstade för förslaget och 294 emot. Förslaget vardt således af detta stånd antaget med sextiosju rösters majoritet. Presterna hade nu intet annat val än att stämma in i riksdagsqvartettens svanesång, hvars eko öfvergick till ett högstämdt jubel hos hela svenska folket.

Segern var vunnen. Bonde- och borgareståndet hade ingenting förlorat. Slaget träffade adeln allenast, icke presterna, ty desse erhöUo full ersättning för sin förlust. De fingo sitt kyrkomöte, bestående af till hälften x^restmän och till hälften lekmän, och hvars ändamål är att upptaga och handlägga alla lagstiftningsfrågor rörande kyrkan. Det var under samma riksdag som förordningen om näringsfriheten antogs; den nämligen, att hvarje man och qvinna, som uppnått myndig ålder, eger rätt att drifva hvilken rörelse som helst — ett synnerligen vigtigt steg för utvecklingen af folkets ekonomiska intressen.

Ett mycket godt förstånd och kraftig samverkan hade i^ alla dessa och andra i)ire frågor egt rum emellan folket och Karl XV :s regering, men tyvärr gjorde sig icke samma harmoni gällande med af seende på utrikespolitiken. De stora folkrörelser, som pågingo i Europa, hade väckt den varmaste sympati hos Sveriges invånare och hos många tändt en ädel önskan att Gustaf II Adolfs och Karl XII:s land skulle med vapenmakt inskrida till förmån för polackarne, hvilka åter hade rest sig, för att afkasta det ryska oket, och när sedan Tyskland förnyade sitt anfall j)å Danmark för att rycka till sig Schlesvig-Holstein, kände den svenska krigslusten inga gränser. Att konungen sjelf och många af dem, som stodo honom närmast, voro vänner af såväl de kämpande polackarne och italienarne som isynnerhet de hårdt ansatta danskarne, det lider alls intet tvifvel, men att Sverige ändå icke kastade sig i striden — hvilket väckte allmän harm och förtrytelse — var väl intet annat än hvad klokhet och försigtighet bjöd; ty hvad hade väl en svensk hjelpkår förmått emot det preussiskösterrikiska förbundet? Vi, som kunna skåda detta tysk-danska krig i det sken, som de senaste årtiondenas händelser återkastat deröfver, veta att de tre nordiska rikenas förenade