Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

FÄDERNESLANDET. 857

härar icke skulle förmått att stäfja den eröfringslust, som var den preussiska enlietspolitikens naturliga och oundvikliga följd, helst som England icke visade minsta tecken af att ställa sig på de svenska önskningarnes sida. Det sunda förnuftet fordrade att Sverige såsom stat förblef neutralt, och den enda svenska hjelp danskarne fingo var några hundra frivillige. Såsom bevis på hur uppriktigt Karl XV deltop- i Danmarks bekymmer må anföras, att han erbjöd Kristian IX

KRISTIAN IX.

ett defensivt nordiskt statsförbund med till och med gemensam tronföljd. Försigtigtvis innehöll förslaget, att ur förbundet skulle uteslutas de danska provinser, som möjligtvis komme att uppgå i den tyska statskroppen. Detta bevisade, att Karl XV klart insåg, att Schlesvig-Holstein omöjligen kunde räddas undan den Bismarckska politik, som redan hade bestämt det blifvande tyska kejsardömets gränser. Men Monrad, som var kung Kristians förnämste rådgifvare, insåg det icke; han yrkade på att Danmark skulle ingå helt och fullständigt