Sida 358
8. Reformer under Karl XV:s tid
358 ETT HUNDRA ÅR.
i det nordiska förbundet, som derför stannade vid blotta förslaget.
När riksdagsmännen foro hem 1866 var det slut på den gamla ordningen. Sverige skulle nu inträda i en ny period, under livilken folket skulle lemnas tillfälle att deltaga i gestaltandet af sitt öde. Den nya riksdagen sammanträdde i Januari 1867. I den första kammaren sågos då såsom medlemmar många af de förnämste männen från föregående riksdagar. I den andra kammaren var bondeståndet mycket starkare än det någonsin hade varit i den f jerde under den gamla regimen. Men i spetsen för dem stod betecknande nog en prest. Nya partibildningar voro nu i sin ordning. I andra kammaren uppsprang landtmannapartiet, som skulle representera de nya idéerna, sprungna ur representationsreformen. Besynnerligt nog fick det i en adelsman, grefve Arvid Posse, sin främste ledare. Detta partis grundsatser äro: enklare förvaltning, jemnare och rättvisare skattfördelning och jordbrukets lättande från en del af försvarsväsendets tyngd. Emot detsamma står det så kallade intelligenspartiet, som föreger sig representera "den högre lyftningen" — bildningen och vetenskapen. Men naturligtvis räknar landtmannapartiet lika många verkliga intelligenser som det andra. Skillnaden mellan de båda partierna måste sökas i andra förhållanden af social beskaffenhet. Det vore väl riktigare att säga, att det ena utgör de folkliga idéernas parti och det andra de aristokratiska minnenas och kanhända förhoppningarnes. Någon framtid synes det senare icke ega, emedan landtmännen växa i kraft, mod och antal med hvarje riksdag.
Det sätt, hvarpå detta folkparti gång på gång förkastat det Abelinska härordningsförslaget, bevisar med hvilken intelligent följdriktighet det står vid sin öfvertygelse. Det är egentligen emot det gamla, jorden betungande indelningsverket, som landtmännen bestämdt opponerat sig, medan de samtidigt förfäktat sitt anspråk om grundskatternas aflyftande, hvilket intelligenspartiet återigen vägrat att ingå på.
År 1872 upphäfde riksdagen den så kallade friköpningsoch legningsrätten. Fosterlandets väl fordrade, menade man,
Källa: Internet Archive ·