Sida 28
3. Septembermorden
28 ETT HUNDRA ÄR„
siren voro uedsläppta, på det att pöbeln skulle kunna se hvilka de åkande voro. Hopar a£ barn, qvinnor och karlar träno;des omkring cortegen och kastade skymford emot presterna. Plötsligt stannade vagnarna, spärrade a£ trängseln. En karl springer då fram och klifver upp på fotsteget till den första vagnen, stöter tvänne gånger sin sabel i kroppen på en af presterna, drager ut den rykande klingan och visar den för folket. Folket förskräcktes och uppgaf ett anskri af fasa.
" Jaså, detta skrämmer er, I fega stackare," utropade mördaren med ett föraktligt leende, "då får man väl lof att göra er förtrogna med döden."
Med dessa ord stötte han återigen sin sabel in i vagnen och fortsatte med att hugga omkring sig, dödande, sårande och lemlästande de hjelplösa offren, vid hvilkas jemmerskri kuskarne och j)öbeln skrattade och skämtade.
När vagnarna framkommo till det fängelse, som var målet för färden, drogos åtta lik ut ur dem. De prester, som undgått huggen, skyndade sig in i fängelset, men fyra af dessa mördades på fängelsets tröskel.
Inom detta fängelse hade samlats några hundra af de tillämnade offren. Det rum, som vette inåt gården, hade förvandlats till domsal. Omkring ett stort rundt bord. fullt af skrifdon, flaskor, pistoler, sablar och värjor satt en grupp grofva, råa män med muskulösa armar, gula ansigten och mordiska blickar. De voro domarne: män ur pöbelhoparne. En af dem, iklädd grå rock, med sabel vid sidan och penna i handen samt med ansigtsdrag så stela och kalla som det stengolf, hvaröfver snart en flod af blod bröt fram, förde ordet. Denne var Maillard, folkets gunstling i förstaden Saint Marceau.
Fånglistan upplästes och fångarne framfördes. "Får gå fri," yttrade ibland Maillard. Men i de allra flesta fall lydde domen: "till la Force!"
När detta ord yttrades, öppnades den åt gården ledande dörren, dit fången släpades, och i samma ögonblick som han steg öfver tröskeln föll han för ett sabelhugg, utdeladt af de utanför posterade bödlarne.
Källa: Internet Archive ·
