Sida 478
3. I det storas verld
TKEDJE KAPITLET.
I det storas verld. — En ny åskådning. — Emanuel Svedenborg såsom vetenskapsman och naturfilosof. — Hans upptäckter. — Huru hans vetenskapliga idéer besannas. — En blick in i verldsrymden. — Solen. — Neptunus. — Vintergatans solar. — Spektroskopets uppdaganden.
Det är icke författarens uppgift, liksom det icke heller ligger i hans förmåga, att ens närmelsevis meddela ett riktigt begrepp om vetenskapen sådan den gestaltat sig under detta naturforskningens och de vetenskapliga segrarnes stolta sekel; men en liten jemförelse emellan den vetenskapliga åskådningen, sådan den en gång var och sådan den nu, genom det outtröttliga arbetet, gestaltar sig, vågar han likväl anställa.
Hvilka revolutioner åstadkommer icke den frigjorda tanken här i verlden! De gamle trodde (och voro saliga i sin tro), att stjernhvalfvet var Guds tron och jorden, bokstafligt taladt, Hans fotapall. Det innersta af denna jord var en afgrund, dit mången dömdes med ett slag af åskstrålen, hvilken betraktades såsom en af Gud utsänd hämnare. Men vår tids vetenskap lägger band på ljungelden och ställer honom såsom ett arbetsok i storslöjdens tjenst. Vetenskapen lägger jorden på en våg och befinner den alldeles för lätt och liten att vara den Oändliges fotajoall. Vetenskapen stiger ned i "afgrunden," upphemtar de der boende "mörka andarne" (kolen) och förvandlar dem till ljusets barn i form af gaslågor. Vetenskapen har äfven bevisat, att det strålande hvalfvet derofvan är icke den Eviges himmel, utan fasthellre dansande tärnor i Hans hof, som omfattar gränslösa rymder.
Sålunda har den moderna vetenskapen blifvit den tempelstormare, som lagt i grus den fromma barnatrons skapelse. Hör hur en skald klagar:
478
Källa: Internet Archive ·