Sida 479
3. I det storas verld
VETENSKAPER OCH UPPFINNINGAR. 479.
Hvarför grubblar du, när dagens stunder fläkta ljusa vingarne kring dig, på en klyftig lösning af de under, som i deras krets utbreda sig? Hvarför grubblar du, när nattens timmar öppna hvilans famn mot tröttad själ? På hvad sätt det underbara glimmar, gör detsamma, blott det vill ditt väl.
Hvarför söker du mekaniskt mäta stjernans afstånd eller solens lopp? Är det nödigt för din själ att veta banans ordning för hvar himlakropp? Är ej mera lyckligt att förmoda någon ängel bo i stjernan der, som ditt hjerta vinkar till det goda, medan du i natten famlar här?
Ha vi då något att tacka den för? Hvarför icke. Vetenskapen, rätt förstådd, visar blott, att verkligheten är märkvärdigare än dikten, sanningen skönare och hugnesammare än inbillningen. Man har trott, att naturvetenskaperna förvandla hela lifvet till en tråkig prosa, en mekanisk lek, en flack öken. Så han det synas i början, men efter en tid, då vi genom en fullkomligare uppfattning af lifvet och tingen i det sken, som vetenskapen sprider deröfver, börja inse den oändliga skönheten och samklangen i allting, försona vi oss lätt med den nya ordningen, hvilken visar sig mycket mera poetisk än den gamla.
"Verldsalltet är ett stort poem," har någon sagt. Sannt!
Man kan läsa en vers i Jupiter och en annan i solen
"Skapelsen är den Allsmäktiges drama," har en annan sagt. Lika sannt! En roll spelas af jorden, en annan af Saturnus,
en tredje af Sirius o. s. v '-Universum är en ros!" utropar
en persisk skald. Hvarför icke? H varje stjerna kan ju betraktas som ett glödande blad deri. En teolog föreställde sig en gång, att Gud skapar och upprätthåller verlden på samma sätt som bilden i spegeln härrör från den framför densamma stående personen. Med andra ord: Skapelsen är Guds spegel eller hans skugga, om man så vill.
Källa: Internet Archive ·