Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

480 ETT HUNDRA ÄR.

Ett är säkert: att li varje upptäckt naturlag utgör för menniskan ingången till ett nytt mäktigt rike, som vidgas år från år, sekel efter sekel, uppenbarande nya under och större hemligheter för hvart kommande slägte. Och detta nya rike är ointagligt för fienden. Eröfradt af det forskande snillet, ligger det för oändliga tider, såsom en skön stilla ängd för menniskoanden, som clermed vunnit en hel ny verld att röra sig uti. Hinga är derför förlusten ar en provins eller en batalj, om nationen fått en snillrik ande, som öppnar vägen till sådana triumfer. Vid återkomsten från en färd i naturen utroj)ade Linné: "Väckt ur min dvala, såg jag skuggan af den Evige, omätlige och allvetande gå förbi mig!" Och just dit skall den nya vetenskapen med tiden föra vårt slägte. Den skall utdana förnuftet, höja och förädla tron, visa oss Gud i allting och äfven visa, att det finnes blott ett lif för anden, men tvänne verldar för densamma.

Det lefde i det adertonde århundradet en svensk, som man skulle kunna kalla den moderna vetenskapens stora apostel. Sjelf mästare i många, var han vägbrytare för flere vetenskaper. Om Liebnitz, den store tysken, sades, att han red in till odödligheten såsom mästare i sex sådana och detsamma kan sägas om svensken. Enligt Priestly, Cavendish och Lavosier m. fl. lärde, skulle vårt tidehvarfs rön i astronomi, fysik, kemi, magnetism, elektricitet, galvanism o. s. v. varit till en stor del förebådade i Svedenborgs naturfilosofiska verk, och att hvacl man i dessa hänseenden ansett såsom nya uppdaganden varit egentligen blott bekräftelser -på den svenske siarens förutsägelser. "För Svedenborgs ovanliga bildningsgåfva," säger en annan svensk (Ehrenheim), var allt åskådligt; sjelf va naturkrafterna hade sina sinnebilder och ingen lärer hafva uppställt en så empirisk transcendental filosofi, som han. Enligt honom är naturen geometrisk, i det minsta som i det största. Vi föreställa oss en oändlighet i det stora, en annan i det lilla. Menniskan står midt emellan dessa två; för henne är lika mycket doldt som ux3penbart, lika mycket utom som inom hennes fattningsgåfva. Hon beundrar och vill lära känna allt. ISaturen, som ville undervisa oss genom våra sinnen, tillade ett förnuft med förmåga att särskilja och draga slutsatser, och