Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

622 ETT HUNDRA AR.

och andra voro ända upp till slutet af förra århundradet trålar, som köptes och såldes med de verk och egendomar, der de arbetade. Man såg då svaga qvinnor och späda barn anställda som dragdjur vid grufvorna, i hvars mörka gångar och schakt de gingo med kedjor om lifvet, släpande på kärror fyllda med malm eller kol. Arbetstimmarne voro från tolf till sexton om dagen, lönen en spottstyfver, otillräcklig för ett tarfligt uppehälle, hvarför ock döden oftast inträffade såsom följd af svält och elände. Och detta barbariska tillstånd sträckte sig öfver alla yrkesfält i det brittiska riket. När efter några årtionden den amerikanska uppfinningsförmågan kom och införde en ny tingens ordning inom den engelska industriens verld, kom dock ingen förändring till det bättre för de arma barnen, utan hellre tvärtom. Arbetet vardt med maskinernas ti.llhjelp mycket lättare att utföra, och kunde derför barnen med så mycken större fördel användas. Men de långa timmarne gjorde, att de ofta somnade vid sina arbeten, föllo emot maskinerna och blefvo illa skadade. För att förekomma detta, infördes ett fullkomligt skräckvälde i fabrikerna, i det de små blefvo ständiga föremål för hugg och slag, på det att de icke skulle våga somna. Detta ohyggliga fabrikslif hade till följd, att arbetsbefolkningen inom dessa fabriksdistrikt började i fysiskt afseende urarta till vanställda och kraftlösa dvergar. När parlamentets uppmärksamhet slutligen fästes på förhållandet, inleddes en grundlig undersökning, hvarigenom lades i dagen, att ett fast förskräckligt tillstånd rådde i hvarje hänseende inom sagda distrikt. Så god var den gamla tiden der. Vi vilja blott tilllägga, hvad England vidkommer i denna gamla goda tid, att det då fanns en lag derstädes, som tvang en arbetare att träda i tjenst hos den förste, som anhöll honom derom, samt att vara nöjd med den lön han fick. Våra dagars "labor unions" voro då omöjliga af det enkla skäl, att der två eller tre voro församlade i sina ekonomiska intressens namn, för att förhindra kapitalförtryck, der stod lagens tjenare midt ibland dem och förbjöd dem att befatta sig med sådana saker. Hela den europeiska kontinenten var ett England i detta afseende. Någon väsentlig förbättring af massornas ekono-