Sida 394
Harren ...
som eger realitet i sig sjelf. Detta så bestämda väsende får, i enlighet med det allmänna språkbruket, namn af lif, och dess i sig sjelf sin grund egande yttring benämnes ande. Såsom en akt är nu andens eller rättare hvarje andes väsende i sig slutet och således ett och odelbart; men emedan dess reala vara är handling, icke en abstrakt hvilande enhet, kunna deri, i enlighet med dess egendomliga art, trenne olika yttringar eller "urförmögenheter" särskiljas, nämligen: "medvetenhet", "sjelfverksamhet" och "känslighet". Flere eller andra verkliga förmögenheter gifvas icke, och ur dessa tre andens elementarkrafter söker H. deducera och förklara hela den rika mångfalden af dess fenomenella lif. -- Jfr skildringen af H:s lefnad och filosofi i K. Sederholms "Studien I" (1830) och Z. J. Cleves "Program vid K. G. Th. Reins tillträde till professorsämbetet" (Helsingfors 1869). M. G. S.
1. Hartman, Karl Johan, botanist och läkare, föddes i Gefle d. 14 April 1790 och blef student i Upsala 1811. 1813 företog han, med understöd af Vet.-akad., en naturalhistorisk resa till Jämtland och närgränsande delar af Norge samt beskref sina iakttagelser derunder i Vet.-akad:s handl. (1814, 1818). H. blef med. kand. 1820, licentiat 1821, kirurgie magister 1822 och med. doktor s. å. 1822--26 var han läkare vid invalidinrättningen å Ulriksdal, 1826--28 praktiserande läkare i Sigtuna samt blef 1828 provincialläkare i Eskilstuna och 1833 i Gefle. Död i Stockholm d. 28 Aug. 1849. 1838 blef H. medlem af Vet.-akademien. Stort namn vann H. inom fäderneslandet genom sina botaniska arbeten, främst genom sin ypperliga Handbok i Skandinaviens flora, innefattande Sveriges och Norges växter till och med mossorna; med inledning, afhandlande grunderna för botanikens studium. (1820; 11:te uppl. 1879. De 6 senaste uppl. utgåfvos af H:s son Karl H.). De bägge första upplagorna af detta arbete möttes med skarpa kritiker, hvilka på den tredje (1838) utöfvade en fördelaktig inverkan. Inledningen utgafs 1843 särskildt, under titeln Utkast till botanologien, eller vextläran i allmänhet. Dessutom utgaf H. en Svensk och norsk excursionsflora (1846; 4:de uppl. 1866) och Utkast till populär naturkunnighet (1836) samt offentliggjorde i "Botaniska notiser" flere smärre afhandlingar af botaniskt innehåll. Äfven såsom medicinsk författare var H. verksam. Utom meddelanden i Sv. läkaresällskapets handlingar och årsberättelser utarbetade han den bekanta boken Husläkaren, eller allmänna och enskilda föreskrifter i sundhetsläran, samt sjukdomslära, eller kort anvisning att känna och rigtigt behandla de flesta i Sverige förekommande inre oeh yttre sjukdomar (1828; 6:te uppl., omarbetad af O. F. Hallin, 1872). -- De rika samlingar, som legat till grund för H:s stora "Flora", och vid hvilkas sammanbringande äfven H:s ofvannämnde son varit verksam, inköptes 1882 af grosshandl. O. Dickson i Göteborg och skänktes till Upsala universitets botaniska museum.
2. Hartman, Karl, botanist, den föregåendes son, föddes på Ulriksdal d. 5 Juni 1824 och
blef student i Upsala 1842 samt filos. doktor 1848. 1852 utnämndes han till lärare i naturvetenskap vid högre elementarläroverket i Gefle och fick 1859 transport såsom lektor i naturvetenskap till högre läroverket i Örebro. Allt ifrån sina yngre år företog H. botaniska resor i olika delar af Sverige och Norge, vistades 1849--50 i London för att genomgå Linnés herbarium och gjorde 1867 med statsunderstöd en naturvetenskaplig resa i Österrike och södra Tyskland. H. har författat en mängd afhandlingar, bland hvilka märkas Flora gevaliensis (1847--48, utg. af H. i förening med hans broder Robert H., som 1863 utgaf en ny uppl. under titeln Gefletraktens växter), Anteckningar vid de skandinaviska växterna i Linnés herbarium (Vet.-akad:s handl., 1849--50) och Nerikes mollusker (1864). Dessutom har H. utgifvit nya tillökade upplagor af faderns botaniska handböcker samt Skandinaviens förnämsta ätliga och giftiga svampar (1874).
3. Hartman, Robert Vilhelm, botanist, den föregåendes broder, född i Häggeby socken, Upsala län, d. 4 Mars 1827, blef student i Upsala 1847 och filos. doktor 1854 samt utnämndes 1860 till adjunkt vid högre elementarläroverket i Gefle. Dels i sällskap med sin broder, dels ensam har H. gjort vidsträckta botaniska resor i nästan hela Sverige och flere delar af Norge. Utom smärre afhandlingar (de flesta införda i "Botaniska notiser") har han utgifvit ett mycket berömdt exsiccatverk, Bryaceae Scandinaviae (hvaraf 1857--74 femton fasciklar utkommo).
Hartman, Viktor Laurentius, skådespelare, född i Stockholm d. 30 Dec. 1839, blef 1852 elev vid k. teatern och antogs 1861 till skådespelare vid samma teater, till hvars mest använde konstnärer han hörer. Sin största styrka ådagalägger han i framställningen af glada, friska, litet lättsinniga ungdomar med hjertat på rätta stället, såsom Henri i "De onyttiga", samt titelrolerna i "Don Cesar de Bazano" och "Volontären". Bland hans öfriga roler märkas: Carlo van der Nooth i "Allt för fosterlandet", Gerald i "Rolands dotter", titelrolerna i "Ferréol" och "Ambrosius" samt Madinier i "Fruarna Montambrèche".
Hartmann, Jakob von, friherre, bajersk general, f. 1795, tjenstgjorde åren 1811--15 vid franska infanteriet, men trädde 1816 såsom löjtnant i bajersk tjenst, der han 1849 utnämndes till generalmajor och brigadchef. Under en resa i Frankrike, 1854, gjorde han öfver Paris' befästningar och franska östgränsen noggranna iakttagelser hvilka han (1860) offentliggjorde i ett arbete, hvaruti han påpekade sydfronten af Paris' befästningar såsom de lämpligaste att angripa. Såsom chef för fjerde infanteridivisionen deltog H. i 1866 års krig, utnämndes 1869 till general och anförde andra bajerska armékåren i kriget 1870--71. Hans förnämsta bedrift under detta krig var intagandet af platån vid Chatillon (d. 19 Nov. 1870), som beherskade Paris' sydfront. 1871 erhöll H. ärftlig friherrevärdighet. Död 1873.
Hartmann. 1. Johan Peter Emilius H., dansk tonsättare, föddes d. 14 Maj 1805 i
Källa: Project Runeberg ·
