Sida 393
Harren ...
konservativa ministèr. I Mars 1863 utnämndes han till amiralitetslord och i Apr. s. å. till understatssekreterare i krigsministeriet. Vid rekonstruktionen af Russells ministèr (Febr. 1866) blef H. krigsminister, men måste, i likhet med sina ämbetsbröder, i Juli s. å. lemna sin plats. 1868--71 var han generalpostmästare och 1871--74 minister för Irland. 1875 efterträdde H. Gladstone såsom ledare af det liberala partiet i underhuset och utmärkte sig i denna egenskap för takt och hofsamhet. 1880 inträdde han i Gladstones kabinett såsom minister för Indien.
Hartkorn, (D. "hård säd"), den enhet, som ligger till grund för jordbeskattningen i Danmark. Då efter 1660 nya skatter skulle påläggas, genomgick man de gamla jordeböckerna öfver böndernas utskylder och beräknade dessa i tunnor af det i trakten vanligaste sädesslaget (råg eller korn, s. k. "haardt korn"), hvarfter bonden saedes stå för så många tunnor "hartkorn", som motsvarade beloppet af alla hans utskylder. I 1688 års jordebok, enligt hvilken gammelskatten (se d. o.) ännu utgöres, och i den nya jordeboken af 1844, enligt hvilken alla andra utskylder, äfven till kommunen och amtet, beräknas, äro jordegendomarna taxerade till vissa tunnor "hartkorn" i förhållande till jordmånens bördighet. På ön Bornholm, hvars jordebok blef färdig först 1848, motsvara tre tunnor hartkorn (bornholmskt hartkorn) endast något mer än två tunnor i det öfriga landet. Vid beräkning af utskylder för skogarna gäller en särskild taxeringsgrund, skovskylds-hartkorn, enligt hvilken två tunnor "skovskylds-hartkorn" icke utgöra större skatt än 1 tunna ager- og engs-hartkorn. Hela Danmarks hartkorn är omkr. 390,000 tunnor. Af den bästa jorden gå 6 danska tnld (3,3 har) på en tunna hartkorn, men af den sämsta hedjorden omkr. 3,000 tnld. I medeltal gå på öarna 11 tnld och i Nörrejylland 26 1/2 tnld på en tunna hartkorn. E. Ebg.
Hartlepool [hartölpul], stad i engelska grefskapet Durham, på en halfö n. om Tees utlopp i Nordsjön, utgör tillsammans med den något sydligare belägna köpingen West H. en "parliamentary borough", som 1871 hade 38,203 innev. H. har en lätt tillgänglig, af en lång damm skyddad hamn, stora dockor med skeppsvarf, mycket besökta hafsbad samt flere jernverk, gjuterier och maskinverkstäder.
Hartley [hartli], David, engelsk läkare och psykolog, f. 1705, d. 1757, studerade först teologi, men kunde icke förmå sig att underteckna de trettionio artiklarna och egnade sig derför åt medicinen. Han blef praktiserande läkare först i Newark och sedan i London. Vid 25 års ålder började han sysselsätta sig med psykologiska studier, hvilkas resultat han 1749 framlade i sitt berömda, med utmärkt klarhet affattade verk Observations on man: his frame, his duty and his expectations (1749), hvaraf tredje delen utgafs af Priestley under titeln Theory of the human mind (1775). I dessa arbeten härledde H. all andlig verksamhet från associationen af föreställningar, hvilka han åter sökte förklara genom vibrationer i nerverna och en eterisk hjernvätska. Ungefär samtidigt med H:s
arbete utkommo i Frankrike tvänne i samma riktning gående skrifter, nämligen Condillacs "Essay sur l'origine des connoissances humaines" (1746) och Ch. de Bonnets "Essay analytique sur les facultés de l'ame" (1759).
Hartman, Karl Gustaf, medaljör, född i Stockholm i Maj 1666, hade inträdt på ämbetsmannabanan, då han fick lust att egna sig åt gravyren och blef lärjunge hos Karlsteen. Han lär dock ej dragit så mycket gagn af dennes undervisning, emedan han, som det heter, var "fallen för ro och sällskap". H. uppträdde först 1697 som pitscherstickare (sigillgravör), i hvilken egenskap han arbetade åt Hedvig Eleonora; sedan fick han anställning vid holstein-gottorpska myntet, men återkom till Stockholm 1702. Vid denna tid begynte han gravera medaljer, af hvilka några äro förtjenstfulla, medan andra förefalla tämligen underhaltiga. Det senare är i synnerhet fallet med en stor medalj öfver Öfvergången af Düna 1701, på hvilken H. framställt Karl XII halft en face. Hans arbeten af detta slag blefvo för öfrigt ej särdeles många, utan han sysselsatte sig mest med sigillgravyr och stämpelskärning för charta sigillata. Han afled i Stockholm d. 27 Apr. 1738. -- H:s son, Engel H., medaljör, född 1696 i Stockholm, utförde några få arbeten, bland hvilka medaljerna öfver Konung Fredriks återkomst 1731 och Tronföljarevalet 1743 torde vara de bästa. Han var, liksom fadern, stämpelmästare vid charta-sigillata-kontoret och idkade dessutom en med k. privilegium försedd knappfabrik, af hvilken anledning han på 1760-talet råkade i tvist med gördelmakare-ämbetet i Stockholm. Han afled derstädes 1769. -rn.
Hartman Gabriel Israel, filosofisk skriftställare, föddes d. 28 Jan. 1776 i Lemlands socken på Åland, blef student i Åbo 1793, filos. magister 1798, docent i teoretisk filosofi 1802, amanuens vid universitetsbiblioteket i Åbo 1805 och bibliotekarie derstädes 1807. Död d. 1 Mars 1809. H. var sysselsatt med flerfaldiga praktiska värf (bl. a. förestod han en privat undervisningsanstalt för gossar), men fann dock tid öfrig för en icke obetydande skriftställare-verksamhet. Han utgaf Lärobok uti allmänna geografien (1806; 19:de uppl. 1879; 7:de och följ. uppl. försedda med ett af B. E. Hildebrand förf. sammandrag af gamla tidens geografi), redigerade tidtals "Åbo tidningar" och offentliggjorde ett antal dikter, bl. a. en lärodikt, Den tredje odlingen, såsom festpoem vid magisterpromotionen i Åbo 1805. Främst egnade han sig dock åt filosofiska studier, hvilkas frukter han framlade i trenne disputationer: Meditationes de natura, origine et veritate axiomatum (1801), De differentia notionum instrumentalium et realium (1804) och De tribus gradibus persuasionis, äfvensom i ett större arbete: Kunskapslära (1807--08). H. framstår i dessa arbeten såsom en originel forskare. Hans system är en ur det empiriskt gifna genom analys kritiskt härledd realism. Allt kommer, enligt hans mening, derpå an att medvetandet, eller, rättare, dess subjekt, jaget, fattas såsom en reel verklighet, d. ä. såsom ett ting, ett väsende,
Källa: Project Runeberg ·
