Sida 472
Heinroth ...
musiklärare vid högre elementarläroverket i Kalmar, men tjenstgjorde ej derstädes, 1872 musikdirektör vid Jönköpings regemente samt 1881 organist i S:t Jakob i Stockholm och 1882 medlem af Musikal. akademien. År 1871 utsågs han af denna akademi att vid utställningen i London utföra orgelmusik å jätteorgeln i Albert hall; såväl då som sedermera på flere konserter i Sverige har han väckt uppseende såsom högst framstående orgelvirtuos. H. har komponerat körer, militärmarscher, kammarmusik och orgelsaker. En orgelfuga är tryckt i Musikal. akademiens handlingar (1869) och en pianosonat på Musikal. konstföreningens förlag (1871). A. L.
Heinze, Gustav Adolf, tysk tonsättare, f. 1820, blef 1835 klarinettist i gewandhausorkestern i Leipzig, 1844 andre kapellmästare i Breslau och 1850 kapellmästare vid tyska operan i Amsterdam, hvarest han ötvertog ledningen af sångföreningen "Euterpe" 1853, af "Vincentiuskonserterna" 1857 samt af kyrksångföreningen "Excelsior" 1868. Af H:s arbeten hafva i synnerhet oratorierna Auferstehung och Sancta Caecilia blifvit populära, äfvenså operorna Lorelei och Die ruine in Tharandt. Han skref i öfrigt mässor, kantater, sånger m. m. A. L.
Heinze, Karl Friedrich Rudolf, tysk jurist, f. 1825, blef 1865 professor i kriminallagfarenhet vid universitetet i Leipzig och valdes sedermera tre gånger till dess representant i den sachsiska landtdagens första kammare. Såsom ledamot af lagutskottet utöfvade han en mycket inflytelserik verksamhet vid författningens revision, jurys införande och dödsstraffets afskaffande. I fråga om universitetets stat uppkom (1872) en brytning mellan H. och kultusministern, hvilket föranledde H. att 1873 mottaga en erbjuden professur i Heidelberg. H:s vetenskapliga arbeten behandla företrädesvis reformer i tyska strafflagen och kriminalprocessen, såsom: Parallelen zwischen der englischen jury und dem französisch-deutschen geschwornengericht (1864), Das recht der untersuchungshaft (1865) och Strafprocessuale erörterungen (1875). H. har derjämte i åtskilliga delar bearbetat v. Holtzendorffs "Handbuch des strafrechts".
Heinze, Sara. Se Magnus, Sara.
Heinzel, Richard, tysk språkforskare, f. på Capo d'Istria 1838, blef 1868 professor vid universitetet i Graz och 1873 i Wien. Utom några medeltidsskalders skrifter har han utgifvit Über die endsilben der altnordischen sprache (1877) och Beschreibung der isländischen sage (1881).
Heinävesi, socken af Rantasalmi härad och domsaga, S:t Michels län (Finland). Areal 1,205 qvkm. 7,498 innev. (1880). Inom socknen finnas 3 ansenliga sågar (störst Kerma såg), hvilkas sammanlagda tillverkning 1880 utgjorde omkr. 31,400 kbm. bräder och plank. H. utgör i kyrkligt afseende ett imperielt pastorat af 2:dra klass, Nyslotts prosteri, Borgå stift. O. I.
Heis, Eduard, tysk astronom, f. 1806, blef öfverlärare vid realskolan i Aachen 1837, professor i matematik och astronomi i Münster 1852 och dog 1877. H. var en särdeles produktiv författare inom astronomien, men utgaf äfven
skrifter i närbeslägtade vetenskapsgrenar. Såsom astronom sysselsatte han sig företrädesvis med observationer rörande föränderliga stjernor, zodiakalljuset och stjernfallen. Af hans skrifter må nämnas: Atlas novus coelestis (1872), Resultate der in den 43 jahren 1833--1875 angestellten sternschnuppen-beobachtungen (1877) och Sammlung von beispielen und aufgaben aus der allgemeinen arithmetik und algebra (1837), hvilken problemsamling utgått i ett halft hundradetal upplagor och blifvit öfversatt på flere främmande språk. G. E.
Heise, Georg Arnold, tysk rättslärd, f. 1778, d. 1851, var 1804--14 juris professor i Heidelberg, 1814--18 i Göttingen och från 1820 till sin död president i öfverappellationsdomstolen för de fyra fria städerna i Lybeck. Han utgaf bl. a. Grundriss eines systems des gemeinen civilrechts (1807; 3:dje uppl. 1834), som Savigny sedermera lade till grund för sina föreläsningar.
Heise, Peter Arnold, dansk tonsättare, född d. 11 Febr. 1830 i Köpenhamn, studerade musik först derstädes under prof. Berggreen, sedan i Leipzig under Hauptmann, under det likväl Gade starkast inverkade på hans konstnärliga utveckling. Under åren 1853--57 var han meddirigent för den danska studentsången och blef 1857 musiklärare vid Sorö akademi samt organist vid Sorö domkyrka. 1865 flyttade han till Köpenhamn och egnade sig uteslutande åt kompositionen. Död d. 12 Sept. 1879. -- Med H. bortgick i förtid en talang, som måhända varit kallad att i Danmark framdeles upptaga en Gades eller Hartmanns mantel. En genommusikalisk natur, lyckades H. bäst i den enkla visan, företrädesvis den, som tolkar frisk lefnadsglädje, melankolisk erotik eller svärmisk naturstämning, och på dessa områden hör hans namn utan tvifvel till samtidens förnämligare. Men äfven för större saker röjde han begåfning. Dramatiska anlag spåras i hans opera Drost og marsk, konsertdramat Tornerose m. fl., och i manskörerna Volmerslaget, Kong Hakes ligfärd m. m. gick han lyckligt i Hartmanns fotspår. Han komponerade äfven en symfoni, uvertyr till Marsk Stig, kantaten Efterårsstormene, musik till Björnsons Bergliot, Öhlenschlägers Palnatoke, Ibsens Kongsemnerne, Bournonvilles Cort Adeler, Hertz' Paschaens datter, qvartetterna Forår og sommer o. s. v. A. L.
Heister, Lorenz. tysk kirurg, f. 1683, studerade från 1706 i Holland och blef 1708 medicine doktor i Harderwijk. Han bosatte sig s. å. i Amsterdam, hvarest han vid sidan af sin praktik höll offentliga föreläsningar i anatomi. 1710 kallades han till professor i anatomi och kirurgi vid universitetet i Altdorf och började der sin vidsträckta författareverksamhet. Han offentliggjorde bl. a. sin redan några år tidigare gjorda upptäckt att grå starr icke beror på en hinna i ögat, utan af grumling i sjelfva linsen. Han utgaf vidare Compendium anatomicum (1715--17), som sedan mångfaldiga gånger omtrycktes och öfversattes samt i långa tider utgjorde den förnämsta handboken i anatomi. 1718 började H. utgifva sitt förnämsta verk, Chirurgie,
Källa: Project Runeberg ·
