Sida 679
Hjärne ...
emellan dem och monarken, är just denna folkets rättslöshet gent emot den senare. Ett fördrag emellan folket och regenten, som ju skulle blifva innehafvare till all folkets rätt, skulle, anmärkte han, i sjelfva verket betyda detsamma som ett folkviljans fördrag med sig sjelf, hvilket vore en uppenbar orimlighet. -- En upplaga af H:s arbeten utkom i Amsterdam 1668; hans Moral and political works utgåfvos af Campbell 1750. Molesworth utgaf hans Complete works, with life (1839--45) och Opera philosophica (S. å.). L. H. Å.
Hoberget, Hoborgen l. Hoburg ("den höga borgen"), den mot vester utskjutande delen af Gotlands sydligaste ände. Bergets höjd är omkr. 37 m. Det består af kalksten på sandstensbotten och reser sig tämligen tvärbrant ur hafvet; den öfre ytan är plan. Flere grottbildningar finnas i berget, hvilka folksagan gjort till bostad åt ett bergtroll, den bekante Hobergsgubben. Å en något högre nära intill i öster liggande kulle, Klefven, uppfördes 1846 en blänkfyr, Hoborgs fyr.
Hobergsgubben, hufvudpersonen i en mycket läst och ofta omtryckt folkbok, som ursprungligen hvilar på en gammal i flere landskap med åtskilliga varianter förekommande folksägen, här fäst vid Hoberget på Gotland. Folkboken, hvars äldsta tillgängliga upplaga antagligen förskrifver sig från början af 1700-talet, är hufvudsakligen af följande innehåll. H. var ett stort bergtroll, tillhörande de mera godmodiga af sin slägt samt känd såsom en stor fråssare och bottenlöst rik. En fattig torpare lät genom sin klippska dräng bjuda H. på barnsöl, icke i afsigt att H. skulle komma, utan för att han skulle gifva en faddergåfva. Drängen sade derför till H., att hans medfaddrar skulle blifva S:t Per, Vår herre och jungfru Maria. H. tyckte visserligen, att han ej passade i sällskap med dessa, men då hans granne visat honom så stor heder, som ingen förr gjort, huru gammal och grå han än var, ville han dock komma och sitta i en vrå och se på huru det gick till. Men när H. fick vidare höra, att trumslagaren (Åketor, åskdundret) skulle blifva spelman, ville han alldeles uteblifva, ty då han varit i ett annat samqväm en gång, hade trumslagaren på hemvägen slagit så på sin trumma, att H. begynte löpa, och då H. kom i sin förstugudörr, kastat efter honom en trummesticka (torviggen) samt dermed slagit ett lårben af honom. Men sämre än andra ville H. ej vara och gaf derför, eggad af drängen, i faddergåfva tre skoflar fulla med silfverpengar. Drängen hade nog narrat till sig mer, om han mera orkat bära. Sägnen är dramatiskt behandlad i "Hobergsgubben", vådevill af L. R. Weber (1836). Jfr P. O. Bäckström: "Svenska folkböcker", II (1848) och C. J. Bergman: "Gotländska skildringar och minnen" (1882).
Hobhouse [håbhaus], John Cam, lord of Broughton, engelsk statsman, f. 1786, studerade i Cambridge, der han blef en intim vän till lord Byron. 1809 företogo de båda vännerna en resa till södra Europa, och efter sin återkomst derifrån utgaf H. en resebeskrifning: Journey through Albania and other provinces of
Turkey with lord Byron (1812; ny uppl. 1855). 1816 utkom anonymt det af honom författade arbetet The substance of some letters written by an english gentleman resident at Paris during the last reign of the emperor Napoleon, i hvilket han skarpt klandrade både den engelska regeringen och den franska restaurationen. Författaren blef 1819 för detta arbete kastad i fängelse, men vann derigenom stor popularitet hos det liberala partiet i England och invaldes 1820 i underhuset. Han var en af de liberala åsigternas ifrigaste förfäktare och inträdde 1831 såsom krigsminister i det af earl Grey bildade whigkabinettet. 1833 blef han statssekreterare för Irland, men förlorade kort derefter vid de nya parlamentsvalen sin plats i underhuset och utträdde samtidigt äfven ur ministèren. Redan 1834 återinträdde han i parlamentet, och s. å. blef han chef för domänförvaltningen, hvilken post han 1835 utbytte mot presidentskapet i "board of control". Denna plats innehade han till 1841 och sedermera 1846--52, hvarefter han drog sig tillbaka från det politiska lifvet. 1851 upphöjdes han till baron. Död 1869.
Hoboe (hos Bellman hoboja). Se Oboe.
Hoboken, stad i nord-amerikanska staten New Jersey, vid Hudson, midt emot New York, med hvilket det är förenadt medelst ångfärjor. 30,999 innev. (1880), af hvilka öfver hälften äro tyskar. Staden bildar med den omedelbart i s. tillstötande Jersey city utgångspunkt för de stora jernvägslinier, som förbinda New York med vestern och södern, samt drifver liflig industri- och affärsverksamhet. Bland läroanstalter märkas "Hoboken academy" och "Stevens' institute of technology". Staden anlades af holländare i början af 1600-talet.
Hoborgs fyr. Se Hoberget.
Hobrecht (Obrecht, Hobertus), nederländsk musiker, f. omkr. 1430, kapellmästare vid Notre dame i Antwerpen 1492--1504. dog omkr. 1506. H. var en bland de mest betydande kontrapunktisterna på sin tid och så omtyckt, att korsångarna i Brügge kommo till Antwerpen att tacka mästaren för en mässa, som han skrifvit för dem. 8 mässor af honom äro tryckta (bland hvilka Fortuna desperata omtrycktes i modern notation 1870); andra befinna sig i manuskript i biblioteken i Rom och München. A. L.
Hobro, stad i östra Nörrejylland, Randers amt, vid den innersta delen af Mariager-fjorden, 26 km. n. v. om Randers, vid jernvägen mellan Randers och Ålborg. 2,250 innev. (1880). Staden är ganska gammal, men har först på senare tid vunnit någon betydenhet (1845 hade den endast 930 innev.). E. Ebg.
Hoburg. Se Hoberget.
Hoby. 1. Socken i Blekinge län, Bräkne härad. Arealen 18,110 har. 5,828 innev. (1881). H. bildar med Öljehult ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt. -- 2. Socken i Kristianstads län, Ingelstads härad. Arealen 1,638 har. 2,268 innev. (1881). H. utgör ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Ingelstads kontrakt. -- 3. Socken i Malmöhus län, Torna härad. Arealen 764
Källa: Project Runeberg ·
