Sida 734
Holstein ...
Efter hans död har Die ältere edda, übersetzt und erklärt utgifvits af A. Holder (1875), ett arbete, som dock saknar större värde. Som indisk filolog utgaf H. Indische sagen (1845--47; 2:dra uppl. 1855), skrifter om de fornpersiska kilinskrifterna m. m. Bland hans arbeten bör äfven nämnas skriften Kelten und germanen, eine historische untersuchung (1855), som sökte ådagalägga de bägge folkens identitet. Fr. L-r.
Holtz' maskin, fys. Se Influensmaskin.
Holum (dativform af Isl. Hólar), det ena af Islands två gamla biskopssäten, beläget i Hjaltadal i Skagafjarðarsysla på Nordlandet, upprättades 1106 och omfattade Nordlendinga-fjerdingen. Förste biskop blef Jon Ögmundsson, som 1200 blef förklarad för helgon. Äfven en annan af H:s biskopar, Gudmund Arason (1202--37), blef sedermera af folket ansedd som helig. Bland H:s öfriga biskopar märkas Jon Arason, påfvekyrkans siste förkämpe i Norden (1521--50), och Gudbrand Thorlaksson (1570--1627), hvilken blef Islands egentlige reformator. I H. uppsattes det första boktryckeriet på Island (1530, af Jon Arason, ledt af en svensk, Jon Mathiasson). Det 1574 upprättade nya tryckeriet blef Gudbrands vigtigaste medel till reformationens främjande. Sedan den siste biskopen i H., Siguðar Stefansson, aflidit (1798), förenades stiftet 1801 med Skalholts stift under en biskop, hvars säte blef Reykjavik. I H. finnes ännu qvar från gamla tider en rätt ansenlig kyrka af sten. C. R.
Holyhead [hålihedd], Wales. Caer Gybi, stad på en liten ö med samma namn, v. om den engelska ön Anglesea. 8,543 innev. (1881). Staden är den förnämsta öfverfartsorten till Dublin och eger en förträfflig säkerhetshamn (byggd 1847--73), som skyddas af en 2,396 m. lång vågbrytare och genom jernväg står i förbindelse med Anglesea och Englands fastland. Der stadens kyrka nu ligger, antages hafva stått ett gammalt af S:t Gybi 610 anlagdt kloster, som gifvit staden och ön deras walesiska namn. Ön har flere lemningar af romerska befästningar.
Holy island [håli ejland] l. Lindisfarne, en liten ö på kusten af engelska grefskapet Northumberland, 3 km. från fastlandet. Omkr. 560 innev. Väl bibehållna ruiner af ett år 635 af Northumberlands konung Osvald anlagdt benediktinkloster, som sedermera äfven var biskopssäte, tills detta flyttades till Durham.
Holyrood palace [hålirud paläss], Eng., "heliga korsets palats", konungaborgen i Edinburgh (se d. o.).
Holywell [hålioell], Wales. Treffynnon, stad i engelska grefskapet Flint (norra Wales), nära Dees mynning. 3,091 innev. (1881). I trakten finnas rika bly-, koppar- och zinkgrufvor, och invid staden ligger den s. k. S:t Winifreds källa, som ännu åtnjuter anseende hos katolikerna.
Holzappel (Holzapfel), Peter Melander von, grefve, tysk krigare, vanligen känd under namnet Melander (grekisk öfvers. af familjenamnet Eppelmann), f. 1585, tillhörde en reformert bondefamilj i Nassau. Han började sin
militära bana i Nederländerna, gick 1615 i Venezias tjenst och var 1620 öfverste för ett schweiziskt regemente i Basel. 1625 återinträdde han i Venezias tjenst och stod 1628 i Veltlin samt 1629 i Lombardiet mot de kejserlige. 1633 blef han generallöjtnant och geheime krigsråd hos landtgrefven Vilhelm V af Hessen-Kassel, hvilken sedan 1631 var Sveriges bundsförvandt. I förening med Georg af Lüneburg och Kniephausen intog han 1633 Hameln, men blef 1634 slagen vid Herford och Nieheim. Han förenade sig då åter med hertig Georg, och båda i förening lyckades drifva den ligistiska generalen von Bönninghausen tillbaka öfver Rhen. 1635 tillfogade H. Bönninghausen ett nederlag vid Wildungen, och 1636 förenade han sig med en svensk här till Hanaus undsättning. Än i förening med svenska trupper, än med franska kämpade H. i Westfalen till 1640, då han af missnöje med Hessens politik nedlade sitt befäl och trädde i underhandlingar med de kejserlige. 1641 upphöjdes han af kejsaren till riksgrefve von H., utnämndes 1642 till fältmarskalk, men trädde först 1645 i tjenstgöring. Efter Gallas' död erhöll han 1647 öfverbefälet öfver alla de kejserliga och ligistiska härarna. Sedan han förgäfves sökt undsätta det af K. G. Wrangel belägrade Eger, förenade han sig med bajrarna under Gronsfeld och tvang Wrangel till ett hastigt återtåg. Till följd af tvedrägt med Gronsfeld skilde H. sig från denne och tågade till Hessen. Vid belägringen af Marburgs slott blef han sårad och drog sig derefter (Jan. 1648) tillbaka på andra sidan Donau. Den förenade svensk-franska hären under Wrangel och Turenne uppsökte och slog honom vid Susmarshausen d. 17 Maj 1648. H. stupade i striden. H. hade utmärkta fältherregåfvor.
Holzbauer, Ignaz, tysk tonsättare, f. 1711, d. 1783, blef 1745 musikdirektör vid Wienerhoftheater, reste 1747 till Italien samt blef derefter hofkapellmästare, 1750 i Stuttgart och 1753 i Mannheim, hvarest han jämte Cannabich bragte upp orkestern till en utomordentlig ryktbarhet. Flere gånger besökte han Italien och fick åtskilliga operor uppförda: Il figlio delle selve (1753), Alessandro nell' Indie (1759), Günther von Schwarzburg (1776). Mozart, som lärde åtskilligt af Mannheim-orkestern, skattade ganska högt H:s kompositioner, hvilka utom operor utgöras af 196 symfonier, 18 stråkqvartetter, 13 konserter, oratorier, motetter m. m. A. L.
Holzminden, stad i Braunschweig, vid Weser. 7,801 innev. (1880). Staden är säte för en generalsuperintendent och har en mycket besökt byggnadsskola, stora stenbrott och stensliperier samt jern- och stålmanufakturer.
Holzschuher (von Harrlach), Rudolph Christoph Karl Sigmund, friherre, tysk jurist, f. 1777, d. 1861, blef 1804 syndikus i sin födelsestad, Nürnberg, och utmärkte sig bl. a. för det nit, hvarmed han, ehuru förgäfves, sökte 1806 försvara den historiskt bekante bokhandlaren J. Ph. Palm, och såsom medlem af den bajerska landtdagen (1825, 1837). Han författade bl. a. Geschichte des baierischen landtages
Källa: Project Runeberg ·
