Sida 137
Fig. I
NÅGRA MODERNA TYSKA HAUTELISSER.
AF
ELISABETH THORMAN.
Den utvecklingslinie, som bildväfnaden genomlöpt, har mer än en gång gått in på området för en helt annan konstart: måleriet. Af de många, som i våra dagar öfva den ädla tekniken, ställa flertalet samma fordran på väfnaden, som på ett med pensel och färger framstäldt konstverk. Kompositionens perspektivistiska djup och figurernas modellering upphäfva karakteren af en dekorerad yta och tekniken har, obunden af de stränga lagarna för densamma, tagits i tjänst hos en främmande konstform. Bland de moderna nordiska bildväfvarna — våra dagars förnämsta utöfvare af konsten — stå de svenska och danska, med kartonger af bl. a. Carl Larson och Lorens Frölich, på denna ståndpunkt; de norska däremot — Gerhard Munthe och Frida Hansen — betrakta väfnaden som väfnad och underkastad teknikens stränga lagar. Ett djupt och ingående studium af gammalnordiskt bildväfveri, senast öfvadt af den norska allmogen, har gifvit dem en god grundval, och deras arbete har, som knutet vid gammal tradition fått ett ökadt intresse.
Berättigad förvåning och glädje måste det väcka att utom vårt nordiska område finna bildväfnadskonsten öfvad så lagbundet, så själfständigt och så högt konstnärligt som af professor Max Wislicenus i Breslau. Sedan några år tillbaka är professor Wislicenus (för öfrigt porträtt- och landskapsmålare och anstäld vid die Königl.
Kunstschule, Breslau) ledare af konstväfnadsskolan i den med die Kunstschule förbundna Kunstgewerbe-afdelningen. Skolan, liksom äfven de olika verkstäderna för
i
Källa: Internet Archive ·
