Svenska slöjdföreningens tidskrift

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.

Måhända invänder man, att de äldre mästerverk inom boktryckarekonsten, som vi än i dag beundra och af hvilka många hittills stå oupphunna, äro utgångna från den tidens handtverkares verkstäder. Visserligen, men de äro produkter af vetenskaplig bildning och konstnärliga kunskaper i förening med skicklighet i yrket. De största af exempelvis 14- och 1500-talets boktryckare voro fint bildade lärde, män med framstående kunskaper eller konstnärer. Nicolas Jensen, sin tids mest framstående stämpelsnidare, var en på myntgraveringens område ovanligt framstående konstnär. Aldus Manutius var en lärd, likaså fransmannen Jodocus Badius. I Plantins verkstäder sutto framstående lärde lutade öfver manuskript och korrektur, landets förnämsta konstnärer ritade och graverade, gåfvo impulser och ledde utförandet. 1 Elzevierernas verkstäder arbetade lärde och konstnärer. Längre fram i tiden är förhållandet detsamma. Vetenskap och konst hafva alltid stått i mycket nära förbindelse med boktrycket. Då konsten legat i lägervall, har äfven boktryckets konstnärliga nivå sjunkit. Så har det alltid varit och så är det än i dag.

CAII PLYNII SECUNDI NATURALIS HISTORIAE LIBER XIIII. IN QUO FRUCTIFERAE ARBORES TRADUNTUR. PROOEMIUM.

XTERNAE ARBORES INDOCIR

esque nasci alibi quam ubi coepere: & qux inalienasnoncommeantterras:hactenus fere sunt. Licetque jam de commumbus loqui : quarum omnium peculians parens videri potest italia. Noscentes tantum meminermt naturas earum a nobis interim dici: non culturas. Quanquam & colendi maxima in naiura portio est. Illud satis mirari non queo: intensse quarundam memonam : atque etiam nominum qux autores prodidere: notitiam. Quis emm non conv municatoorbe terrarum majestate romani imperii profecisse vitam putet commercio rerum / Ac societate festa? pacis? ommaque: etiam qux occulta ante t uerant : in promiscuo usu facta/ At hercule non. reperiunturqui norint multa ab antiquis prodita: tanto priscorum

The Montaigne type, tecknad af Bruce Rogers.

I våra dagar har konsthandtverket ernått ett uppsving, som måhända aldrig tillförne, och icke minst i vårt land. Endast bokhandtverket är här försummadt. Det är visserligen sannt, att äfven hos oss konstnärliga krafter, ja äfven framstående sådana, äro på det bokhandtverkliga området verksamma. Med framgång har äfven denna verksamhet utötvats på bokbandets område, på hvilket vi — tack vare ett par framstående mästares bistand hafva ypperliga arbeten att uppvisa. Men det viktigaste området, boktrycket, är sa mvcket mera styfmoderligt lottadt. Här ritas, ofta med mycket stor skicklighet, ornamenter, oinramningar, öfverstycken, vignetter och emblem, titlar, omslag m. m., men samtliga prydnader stå i lösaste sammanhang med boken. Boken trvckes på ett ställe, det konstnärliga titelbladet och andra prydnader beställes på ett annat, kanske illustrationerna pa ett tredje. Först då allt skall sammanställas gör texten sina prydnaders bekantskap.