Svenska slöjdföreningens tidskrift

FOLKUNGA-BRODERIER

AF

AGNES BRANT1NG.

Konung Birgers bröllop waar ther epter jnnan theth tridhia aar.

I Stokholm war tha mykin gläde, oc var thera bröllops klädhe aff baldakin ok bliant: ther ineth löslo lekara thera pant.

Ther war margen ärlik räkky, ok baro thera örss forläkky aff baldakin ok sindall.

Ware ther Gavion eller Persefall, the gato sik ey bäter skikkat.

Konungsins baner war ther vtstikkat etli gylt leon ineth tre hvita bara: ther vnder margc ädla ivara the ther konungenom til hörde.

En riddare hans baner förde.

(Ur Eriks-krönikan).

I)en textila konstens utveckling i Sverige synes från och med 1200-talet hafva gått i raska drag. Riddarväsendet infördes och den heraldiska konsten blef snart stor och mäktig. Liksom den kyrkliga konsten betjänade sig den heraldiska i hög grad af textilt arbete. Broderade och väfda vapenbilder anbragtes å banér, dräkter, hästtäcken, dynor, bonader m. m.

lön under äldre medeltid mycket använd vapenbild var lejonet. Genom Folkungaätten, som upptog denna bild, blef den ett af Sveriges märkligaste vapen, som ännu såsom Götalands vapen är vårt.

Folkungavapnet (fig. 1) är ett upprest gyllene lejon öfver tre snedbjelkar af silfver på blå grund.

Egendomligt nog utgöres det äldsta broderade svenska vapen, vi tills datum känna ((ig. 2) just af det minnesrika Folkungavapnet. Jämte Brunkowska vapnet (fig. 3) är det broderadt å en bård (fig. 4), förvarad i Statens Historiska Museum i Stockholm.

På sidan om och vända mot vapnen stå lejon. Mellan lejonen stå trädpartier, det ena med ekblad och ekollon, det andra med lindliknande blad. Ornamentiken är af god heraldisk hållning, särskildt hvad de fristående lejonen beträffar (fig. 5).

Bottentyget är af hvitt, nu gulnadt och mycket slitet siden, af tunn tuskaftad väfnad, underfodradt med hvitt lärft. Broderierna, utförda med silke och guldtråd, äro nu blekta och skadade.

Fig. 5. Konung Birgers contra-sigill 1299.