Svenska slöjdföreningens tidskrift

52

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.

rande mönstren; därefter gifver han oss en inblick i den gamla S:t Cloudfabriken och kommer så fram till Vincennes-fab riken, där, som bekant, Sévresfabrikens vagga stod. I Vincennes gick det förträffligt, sedan Ludvig XV år 1745 förlänat fabriken privilegium på att tillverka porslin efter sachsiskt mönster. En ur såväl konstnärlig som ekonomisk synpunkt förträfflig period tog nu sin början. Glädjen varade dock icke många år. Redan år 1752 är man både i det ena och andra hänseendet under isen, då konung Ludvig ännu en gång räckte fabriken en hjälpsam hand och gjorde den till Manufacture Royale de porcelaine (augusti 1753), tillät att fabriksmärket utgjordes af hans korslagda initial och förbjöd all annan porslinstillverkning i Frankrike. Nu började också markisinnan Pompadour ingripa och ställde stora summor till disposition för att den kungliga franska fabriken skulle slå den sachsiska ur brädet, anskaffade “habila konstnärer" med den påföljd att tillverkningarna erhöllo en fulländning som aldrig tillförene och ej heller efteråt. Som markisinnan kände sig besvärad af att fabriken låg så aflägset från Paris, och det lilla Vincennes var olämpligt äfven ur den synpunkten att exporten försvårades inköpte,

Pl. 1. Inkörsporten till den Kungliga gården i gamla' Sévresfabriken. 1700-talets midt.

och upplät hon år 1756 med konungens goda minne det mellan Vincennes och Paris belägna området i den lilla staden Sévres, som allt sedan dess begagnats af den världsberömda fabriken. Själf granskade och godkände hon ritningarna till det nya palats som uppfördes för fabriken och lät samtidigt i närheten uppbygga en sommarpaviljong åt sin kunglige älskare, för att han skulle trifvas där så mycket bättre. Af de ypperliga alster, som utfördes i Sévres under de närmaste åren, har mycket af det allra bästa hamnat i samlingarna på Windsor och i Buckingham palace.

Katalogen öfver dessa upptager 371 nummer, men under flertalet nummer äro flera föremål införda, icke sällan hela serviser, räknande pjeser i hundratal. Planscherna, hvilka äro utförda i färgtryck af Bradbury, Agnew & C:o, London, visa den engelska firmans öfverlägsenhet särskildt vid en jämförelse med det illustrationsmaterial, som ingår i Edouard Garniers för några år sedan publicerade stora arbete La porcelaine tendre de Sévres, utgifvet af Maison Quantin i Paris och såsom sådant en exponent för det bästa som i denna väg utgått från den franska pressen.

Vid en öfverblick af konung Edvards Sévres-samling märker man snart, att vaserna äro till former och dekoration ovanligt rikligt företrädda. Som bekant äro också dessa pjeser de sällsyntaste och dyrbaraste af Sévrestillverkningen särskildt på 1700 — talet, då