Sida 279
18
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.
perioderna måste mönstret ritas upp på tyget; endast i de klara partierna följas tygets trådar. Här respekterar man således ännu materialet. 1 en följande period afviker man härifrån (afb. 9); äfven de klara partierna följa teckningens former och begränsas sålunda af den svängda linie, som står fullt främmande för materialets konstruktiva beskaffenhet. Dessa partier fyllas i sin ordning af ett bottenverk, som i sin godtyckliga formgifning ännu mer bidrager att göra det hela löst och oredigt. Kring dessa hufvudpartier, illa och på måfå placerade, grupperar sig ett mönster, som kännetecknas af allt annat än reda och klarhet. De mycket stora, klara partierna betinga för sitt utfyllande ett nytt användande af tekniken, och så uppstår den s. k. “kniplingssy ningen “. Denna karakteriserar hedebosömmen till inemot år 1870, då den nya tiden med sin snabba utveckling af transportmedel och maskiner snart gaf dödsstöten åt hemslöjdarbetet. Mot århundradets slut uppstod visserligen en rörelse att åter främja hedebosömmen, men då man härvid
Fig. 10. Teduk, broderad i »baldyring». Hedebosyningens Fremme. Tecknad af Elna Mygdal.
utgick från senare och sämre frambringelser — utöfvarna af den gamla goda sömnaden voro gömda och glömda och med dem deras vackra konst — hade denna rörelse för nationelt textilarbete ingen betydelse. Visserligen bjöd den nya stilen, i hvilken man slagit in, stor frihet; men då grundprincipen var falsk, tillät den i konstnärligt hänseende ingen utveckling, ett förhållande motsatt mot hvad de tidigare periodernas stil har att framvisa.
För att föra hedebosömmen in på rätt väg stiftades våren 1908 en förening “Hedebosyningens Fremme" med arkitekten Martin Nyrop, Köpenhamns rådhus’ byggmästare, som ordförande. Det mål för hvilket Föreningen arbetar är att för nutidens fordringar framställa konstnärliga mönster och tekniskt väl utförda arbeten efter de föremål i gammal dansk hedebosöm, som Föreningen har i sin ägo. Föreningen arbetar äfven på att vinna afsättning för dessa arbeten, hvilka sedan årtionden tillbaka i så mycket sämre gestalt funnit villiga köpare både inom och utom landet. — Under dessa två år har man arbetat med all energi; de gamla teknikerna hafva noggrant studerats och en stab af såväl manliga som kvinnliga konstnärer ha tecknat nya mönster. Genom föredrag och utställningar har man sökt sprida kunskap om Föreningens verksamhet ej blott i Köpenhamn utan älven rundt om i landet. På Aarhusutställningen (1909) var Föreningen företrädd af en rik samling nya arbeten, som ådrog sig stor uppmärksamhet och inbragte guldmedalj. Ett af dessa moderna arbeten visas i afb. 10. —
Källa: Internet Archive ·
