Sida 186
40
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.
med förkärlek användes. Flätverkmotivet är af gammalt datum och går igen i skilda länder och under olika tidsperioder. Vi återfinna det å våra runstenar, i den irländska konsten under den äldre medeltiden och å de engelska blindpressade banden från 1 100-talet.
Mönstret anbragtes å de italienska banden medelst blindpressning, men stundom insattes, liksom å de arabiska banden, punkter eller mindre figurer i guld (fig. 7).
Efter 1500-talets ingång började flätverket till större eller mindre del utföras i guldpressning samt uppblandades och utträngdes småningom af högrenässansens arabesker, hvarom mera här nedan. Band i en synnerlig frisk och ädel stil utfördes hos den berömda boktryckaren Aldus Manutius i Venedig, hvilken äfven hade bokbinderi, samt hos Filippo Giunta i Florens 1).
En egenhet för de italienska banden är, att de ofta hafva fyra spännen, två på framsidan samt ett på öfre och ett på undre sidan.
De italienska 1400-talsbanden äro, såsom vi se, ganska olika de samtida banden i Tyskland, Frankrike och England, där ännu gotiken oförkränkt kvarlefde, och där den ifrågavarande flätverkstilen aldrig vann hemortsrätt. Däremot kom denna stil till användning å band, som utfördes för den ungerske, konst- och praktälskande konungen Mathias Corvinus, 1458 — 1490, hvilkens stora och utomordentligt dyrbara bibliotek kort efter hans död skingrades och förstördes. Corvinus-banden, som ofta buro konungens vapen eller en korp (lat. corvus), voro rikt dekorerade i guld och sannolikt de äldsta europeiska band, hvarå guld i större omfattning kom till användning.
Grolier-stilen. Vid tiden omkring år 1500 börjar bokbinderiets högrenässans i Italien , då skinnbanden prydas med guldpressningar, ett lån från orienten. I stället för den mera enkla blindpressningen framträder mönstret i glänsande guld, i det tunna guldblad pressades fast i skinnet medelst uppvärmda metallstämplar. De tunga, medeltidsaktiga träpärmarna utbytas mot lätta pappärmar, metallspännen ersättas af band, som knytas, och äfven teckningen visar nya mönster, i det arabesken på ett synnerligen lyckligt sätt får låna sitt fantastiska linjeornament och sitt strängt stiliserade, skematiskt formade bladverk till skapandet af de härliga band, som nu framträda och alltjämt räknas till världens förnämsta.
Aldus Manutius i Venedig var en af de första, som använde guldpressning till bokbandens dekorering, men det förnämsta namnet, då fråga är om de italienska renässansbanden, tillhör emellertid icke en bokbindare, ej ens en italienare, utan en fransk ämbetsman Jean Grolier.
Grolier föddes 1479 i Lyon och uppehöll sig i Italien från 1510 till 1530-talet, hvarefter han för det mesta vistades i Frankrike, där han 1545 blef trésorier de France, en syssla som
) Afbildn. hos Quaritch, Loubier, Hierta n:r 4, .m fl.
Källa: Internet Archive ·
