Sida 181
SVENSKA SLÖJUFÖKENINfiENS TI DSKRI PJ HUO.
Ilvad beträffar den äldre medeltidens emaljband, utfördes dessa i bysantinskt emalj- Emaljband. arbete, s. k. cell- eller väggemalj (émail cloisonné;, och något senare i s. k. gropemalj (émail champlevé), särskildt i vissa städer vid Rhen, i Frankrike och Italien. Kända äro i synnerhet de jämförelsevis rätt ofta förekommande i Limoge utförtia emaljbanden från 1200- och 1300-tal en, hvilka ju egentligen tillhöra en annan och yngre stilperiod1;.
Alla nu omtalade band äro ju, hvad angår den konstnärliga utsmyckningen, icke Skinnhand.
bokbindarens utan guldsmedens, juvelerarens eller elfenbensskulptörens verk. Bokbindarens befattning med dessa band är ju hufvudsakligen inskränkt till skriftens häftande och in fästande i bandet.
Otvifvelaktigt hafva under den äldre medeltiden äfven band af mera bräckligt material, såsom skinn, varit i bruk, fast vi numera äga föga kännedom om dem. Några rester
hafva emellertid blifvit bevarade, och två, biblioteket i Fulda tillhöriga, skinnband anses vara de äldsta kända i sitt slag 2). Det ena, hvars dekorering åstadkommits genom utskärning af små geometriska figurer, lär vara från förra hälften af 700-talet och det andra omkring 100 år yngre.
DEN GOTISKA STILEN.
Ju talrikare handskrifterna blefvo desto mindre dyrbara blefvo banden, och sedan vid 1400-talets midt boktryckarpressarna kommit i gång, blir denna förenkling ännu mera i ögonen fallande. Visserligen förekomma äfven under den yngre medeltiden metall- och emaljband, dock i betydligt inskränkt omfattning mot förut — handskriften ansågs ej längre vara en så utomo.rdentlig, sällsynt dyrbarhet. Metallband hafva för öfrigt tillverkats under alla följande epoker, och ännu i våra dagar har man ej förlorat smaken för denna från den äldre medeltiden härstammande bokbandstyp.
Band af skinn blifva nu vanligare, men de bibehålla dock en del drag, som erinra om metallbanden. De äro tunga och hårda genom pärmar af stadiga träskifvor, och ofta hafva de knäppen samt hörn- och midtbeslag af metall. Till följd häraf kan man beteckna dem såsom en öfvergångstyp mellan den äldre medeltidens metallband och renässansens lätta och eleganta guldpressade skinnband med pärmar af papp.
1 fråga om bandens dekorering under den tid, gotiken härskade inom konstvärlden, finna vi, att h varken guld eller färger användes till lifvande af skinnpärmens yta, däremot pryddes densamma medelst blindpressning eller läderplastik. Hvad blindpressningen angår, utnyttjades denna dels genom småstämplar och dels genom större graverade plattor, som fyllde hela eller en större del af pärmen.
Fig. 2. Gotiskt band från 1400-talets slut. 32X21.5 cm.
') Ett dylikt afbildadt hos Hannover, n:r 1, andra hos Loubier o. s. v. ■) Båda afbildadc hos Loubier, sid. 58 — 59.
Källa: Internet Archive ·
