Sida 159
SV /i. VSKA SLÖJD FÖRRN INGRES TIDSKRIFT 1UW.
varit att låta forntidens dekorativa smak komma till uttryck i föremål lämpade efter nutida praktiska behof. Om en forntidsmänniska blefve väckt till lif och afpassade sig efter modernt lefnadssätt, huru skulle han då vilja ha sina möbler utstyrda? Sitt svar på den frågan har herr Jonsson gifvit i utställningens rum n:o 91. Frågan är alldeles riktigt ställd. Är nu svaret också rätt?
Det vore orimligt att kräfva, att det första försöket att åstadkomma en modern svensk irisk stil skulle ge ett alltigenom fullgodt resultat. Så mycket mera lofvärdt är det då, att helhetsintrycket af den Jonssonska matsalsmöbeln på utställningen är så harmoniskt och lugnt en långt ifrån vanlig egenskap i vår tid, då ett öfvernervöst originalitetsjäkt så ofta afspeglar sig i rumskonsten. Det lofvet tillkommer emellertid ej herr Jonsson allena, utan jämväl herr Fritz Janke, som med vägledning af den förre utfört samtliga ornament. Idéerna äro herr Jonssons, herr Janke har gifvit dem fast form i träet. —
Och nu till en detaljgranskning af de olika möblerna!
Den stadiga hörnbänken, hvars halft inbyggda kortsida gör ett särdeles hemtrefligt och tryggt intryck, skulle säkerligen ha fallit Torf-Einar Jarl på Orknöarna eller kung Sigtrygg silkesskägg i Dublin i smaken lika väl som oss; men de skulle otvifvelaktigt ha funnit den väl hård att sitta på, klädd som den är blott med bonader, visserligen mycket vackra, men ingalunda tjocka nog för att dämpa den alltför starka känslan af trä. Fordomtima var det sed att lägga mjuka stoppade hyenden på bänkarna eller i brist därpå strö dem med halm. Den senare metoden vill jag inte tillstyrka, men så mycket mera afgjordt den förra. Bordet framför hörnbänken är — och bör vara — modernt i sina proportioner (de forntida voro långa och mycket smala). De prydligt snidade fyrkantiga benen och mellanslån med sina bitska lejonhufvud förena modern konstruktion med fornirisk utsirning. Länstolen, som man nog sitter godt i, är ur stilsynpunkt sedd tvifvelsutan den svagaste möbeln. Sniderierna uppta rent iriska motiv, men Odinsfiguren på ryggstödets tyg är lika rent nordisk, lånad från den ryktbara uppländska Yendelhjälmen, blott svängd åt höger. Antingen borde figuren ha varit irisk. i stil med det hela, eller ock ornamentiken nordisk — i så fall ej blott på stolen, utan på hela möbeln. Af enbart iriska ornament skapar man ingen “keltisk-nordisk" stil genom att insätta en nordisk gudagestalt på ett ställe. — Ståtligast gör sig kanske skänken med
Fig 18. Detal) af Sideboaul.
Källa: Internet Archive ·
