Sida 158
— . 5 VEKSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.
med den, hvarför namnet “keltisk" egentligen är alltför omfattande). Denna nordiska stil är ingalunda någon osjälfständig efterapning af den iriska,* utan är trots sin synbara uppkomst ur denna lika synbart särmärkt af nordisk anda.
Ett försök sådant som herr Jonssons stöter på större svårigheter än den oinvigde anar, och estetiska — eller snarare oestetiska — fallgropar finnas i mängd på den nya vägen. Det är förvånande, hur väl dir. Jonsson lyckats klara dem. Den första svårigheten är, att vi veta så grymt litet om såväl fornnordiska som forniriska möbler och ännu mindre i hvilken sträckning dessa voro ornerade. Vi veta blott, att fornmännens möbler voro både färre och mindre bekväma samt med undantag af en och annan prakt-
Fig. 16. Ritning till skänk.
pjäs ytterst enkla och konstlösa. Dessa praktpjäser — väl endast stolar — känna vi emellertid bara genom ofullständiga beskrifningar, och icke ett enda föremål är bevaradt till vår tid. På irisk botten är man i detta afseende knappast gynnsammare ställd än på nordisk. På grund af denna brist på förebilder från forntiden skulle det ligga frestande nära till hands att låna former från gamla Dala- eller Helsinge-möbler; men den frestelsen har herr Jonsson lyckligen motstått. Hans verk är fullkomligt fritt från all bismak af allmogestil; det verkar kultur alltigenom. Den grundsats, som herr Jonsson följt, har
* Irland var ju det gaeliska hufvudlandet, och därifrån kom stilen till frändelandet Skottland. Förty kan den med rätta kallas irisk stil.
Källa: Internet Archive ·
