Svenska slöjdföreningens tidskrift

36

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.

Domkyrkan i Upsala hör emellertid ingalunda till de härvidlag rikast begåfvade kyrkorna inom landet. Anmärkningsvärdt är att här icke finnes ett enda föremål från 1600-talets senare del, det karolinska tidehvarfvet, som annars tillfört våra kyrkor en sådan mängd praktpjäser af silfver af både svensk och utländsk härstamning.

Äldst bland 1 600-talssakerna är en ståtlig rikt graverad dopskål, tillverkad i Stockholm och skänkt af en viss Hans Hansson. 1 äldre inventarier finnes upptagen en kalk med patén, som skänkts år 1628 af herr Axel Banér, men som i början af 1800-talet nedsmältes och jämte tvänne andra föremål ingick i den armljusstake som förfärdigades år 1815. — Domkyrkans främsta mecenater under 1600-talets förra del voro ägarne till Örbyhus. Den nu vanligen i bruk varande uppsättningen af nattvardskärl, kalk med patén, oblatask och vinkanna skänktes år 1632 af fru Kerstin Sigrid Bjelke till minne af hennes salige herre, herr Karl Banér till Örbyhus. Samma år skänkte frun på Örbyhus äfven de

stora, 0,702 meter höga altarljusstakarna. Något senare, år 1648, öfverlämnade fru Ebba Leijonhufvud, “boren grefvinna till Raseborg“, till domkyrkan den praktfulla silfverkrona, som nu hänger i högkoret. Fyra år därefter lät drottning Kristina till domkyrkan öfverlämna den förutnämnda stora guldkalken med patén, som, enligt en anteckning vid ett inventarium från år 1780, “blef år 1648 vid staden Prags öfvergång till de svenske eröfrad af fältmarskalken grefve Königsmarck tillika med 2:ne andra, dock mindre kostbara, samt skänkte till Dr. Christina“. — De båda andra kalkarna skall drottningen hafva skänkt den ena till Storkyrkan i Stockholm, den andra till domkyrkan i Västerås.

Samma år som guldkalken kom i domkyrkans ägo, eller år 1652, upprättades det äldsta i behåll varande inventariet, hvilket liksom de senare till och med år 1 857 nu förvaras i Landsarkivet i Upsala. Mer eller mindre fullständiga och utförliga inventarier eller besiktningsinstrument finnas från åren 1652, 1675, 1693, 1695, 1697, 1699, 1701, 1702, 1705, 1712, 1713, 1726, Fig. 3. Relikskrin, gafvei. , 733, 1735, 1738,1745,1753,1775,1780,1781,

1782, 1783, 1784, 1790, 1812, 1813, 1815, 1820, 1829, 1833, 1835, 1839; 1849, 1850, 1857. Det nu gällande inventariet, af hvilket ett ex. finnes i Kgl. Yitterhets- Historie- och Antikvitetsakademiens arkiv är i hvad angår silfverkammaren upprättadt år 1891 af riksantikvarien Hans Hildebrand. — Inventarierna, af hvilka somliga äro försedda med marginalanteckningar, gifva jämförda med hvarandra en föreställning om silfverkammarens innehåll och föremålens öden under olika tider.

Utom här ofvan nämnda föremål upptager 1652 års inventarium äfven “noch två hvvijta sölfverstakar som äro giorda aff kyrkiones sölfver" — antagligen de nedan under n:o 50 upptagna ljusstakarna samt en kanna “innan förgylldt", identisk med den ännu bevarade år 1784 omgjorda kannan n:o 44. I 1675 års inventarium omnämnes en “bukot“ kanna, som år 1 654 öfverlämnats af Otto v. Sack ; det var denna kanna, som jämte den ena af Gustaf Vasa skonade medeltidskalken samt den af herr Axel Banér år 1628 skänkta kalken, år 1815 nedsmältes och “omgjordes“ till den ännu befintliga kolossala armljusstaken n:o 54, h vil ken icke kan sägas utgöra någon egentlig prydnad för silfverkammaren.