Svenska slöjdföreningens tidskrift

16

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1909.

faller som om högra (heraldiskt) sidan vore afklippt, hvarigenom man kan förmoda, att bården ursprungligen varit längre och innehållit flera vapen. Den på 1600-talet utförda teckningen visar emellertid bården i sin nuvarande längd.

Konstmeddelandena vid denna tid äro visserligen knappa, men en och annan urkund gifver oss dock lifliga föreställningar om Folkunga-ättens storslagenhet i fråga om konstnärliga gåfvor och donationer. Eriks-krönikan skänker oss måleriska bilder af bröllop, torneringar och andra fester, där en lysande prakt utvecklats- Särskildt framhållas de dyrbara väfnader och broderier, som användes vid dessa tillfällen.

Fig. 8.

Den heraldiska textila konstens höga ståndpunkt framgår dessutom af många kungliga och furstliga Folkunga-sigill. Rikast i detta afseende är ett af hertig Bengt Birgerssons sigill, brukadt mellan åren 1282—1283 (fig. 7). Förutom det med Folkunga-vapnet prydda baneret är äfven hästtäcket orneradt med lejon. Detta mycket långt nedhängande täcke är, till skillnad från öfriga i Folkkunga-sigillen afbildade hästtäcken, randigt och synes vara en för vapnet särskildt utförd randning, tre bjelkar för hvarje lejon. Om orneringen är inväfd i täcket eller broderad är ej möjligt att afgöra.

Intressant i detta sammanhang är ett medeltida emaljarbete (fig. 10), tillhörande Anders Zorns samling i Mora, hvars innehåll mycket liknar våra Folkungabilder och hvars väl bibehålllna färger, kompletterar desamma. Medaljens botten är djupt blå. Vapenskölden

Fig. 9.

visar ett gyllene lejon mot ljusblå grund. Riddarens rustning och krona äro af guld. Baneret är ljusblått. Hästen är svart och hästtäcket ljusblått med lejon af guld och blågrönt foder. Det hela med sin vackert inkomponerade bård gifver en synnerligen tilltalande bild af heraldisk konst och färgverkan under den tid vi sysselsätta oss med.

Ännu ett annat mycket värdefullt broderi bärande Folkunga-vapnet är förvaradt i Statens Historiska Museum.

Det utgöres af det täcke, som en gång legat på Holmger Knutssons graf i Skokloster ( fig. 11).