Sida 266
KONST OCH BO K HANDI VERK.
utstyrsel. Man har redannella, att åstadkomma en nationell bokhär och hvar hade skri 1\ it och talat om hur en sådan skulle kunna komma till stånd. I.n förmenar, att hela frågan hvilar på bokens och textytans format och anser, att sedan denna med siffror uträknats och bestämts så är målet vunnet. En annan tror att genom böckers utsirande med ornamenter i så kallad svensk stil frågan skulle lösas. En tredje tror att om vi här skulle få tecknad och gjuten en lämplig boktryckstyp, sa vore den nationella bokutstyrseln ernådd. Dessa och dylika spekulationer föra oss emellertid icke närmare malet och visa endast huru litet man trängt frågan inpå lifvet.
Betrakta vi andra länders bokhandtverk, skola vi finna, att de hvar för sig hafva sitt särskilda kynne, ehuru såväl format, ornamenter som typsorter växla. Tyskarne begagna en mängd olika typsnitt af både fraktur och antikva, format och ornamenter äro af olika slag, bokbanden äro äfven af växlande natur, men en tysk bok skiljer sig dock lätt från allt annat bokhandtverk. Sa är det ock med såväl det engelska som det franska, de hafva bägge sin säregna prägel, hvilka typer eller format, man än må använda.
Sä är äfven förhållandet med exempelvis det danska och belgiska boktrycket.
Orsakerna härtill äro icke svåra att komma underfund med.
Den moderna riktningen eller rättare de moderna principerna för bokkonst utgingo, som bekant från England, närmare bestämdt från William Morris, vars arbeten och åsikter på sin tid väckte ett oerhördt uppseende. Sina idéer hämtade Morris från det venetianska boktrycket i slutet af 1400-talet. Öfverallt började man genast kopiera hans arbeten, utom i Frankrike, som icke förföll i okritisk beundran av Morris, utan bibehöll sina medärfda åsikter om bokutstyrsel. Äfven här i Sverige har kopieringen af Morris ansetts vara bevis på god smak. Sedan kopieringsraseriet lagt sig, inträffar det egendomliga förhållandet, att ehuru såväl engelsmän, tyskar, holländare, österrikare m. fl. tillämpa Morris' åsikter om bokutstyrsel, så företer deras olika kokkonst en från hvarandra skild konstuppfattning och visar i stort sedt endast en mera förfinad och utvecklad bokutstyrsel i samma anda som deras äldre boktryck. Renässansen bestar i en visserligen förändrad syn på tingen, men med fullt tillvaratagande af nationella egenheter. En långt tillbaka gående kultur har gifvit nationallynnet god tid att i bestämd riktning utveckla sig och intryck utifrån formas snart af detsamma. Härtill kommer som en följd af kultur pieteten för det egna och för allt det gamla. Aktningen för egna traditioner och pietet för det egna gamla har gjort att boktrycket i England, Tyskland, Frankrike med flera länder alltid kommer att få enegen nationell prägel.
Man kan just inte beskylla oss för någon Öfverdrifven pietet för det gamla eller utpräglad t sinne för tradition. Här pratas och gnatas, men utan aktning för det förflutna.
Källa: Internet Archive ·
