Svenska slöjdföreningens tidskrift

16

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.

en handtvagning och torkade sig på prydligt utsydda, långa kläden. 1 en liten händelse från Danmarks konungahistoria spelar en dylik handduk en roll: Sven Estridsson flydde efter slaget vid Nissan år 1062 till Karl Bondes gård i Danmark; då .han här bjöds att tvätta sig, torkade han efter de förnämares sed sina händer midt på det framräckta handklädet, hvarför han skarpt förebråddes af den om gästens höga börd okunniga husfrun. — Att dylika handkläden i Norden hade betydlig längd framgår däraf, att den handduk, hvilken den käcka Barbro Stigsdotter tillgrep, då hon ville rädda Gustaf Vasa, uppgifves hafva varit 9 alnar lång. — I Danmark hängdes handduken ursprungligen öfver en rund käpp, fästad i väggen; i Seeland och Skåne fäste man den* vid en liten mer eller mindre utskuren hylla, “Kast“, på det korta väggstycket mellan rummets båda dörrar. Dylika hyllor finner man i kyrkor strax bredvid dopfunten; så finnes i Ny Kirke, Bornholm, en hylla, som är tydlig kopia af en äldre, rikt utskuren. Teckningar till dylika hyllor finnas af holländaren Vredeman de Vries.

Fig. 7. Örngåttsvar i baldyring. 1840—1850.

Utom “knaedugen11 och handklädet broderade man på “Heden11 “Stolpeklaedet11, som beklädde dörrposten och de stycken, som hängde på “Tabletterna11, (små hängande hyllor); “Stolpeskabet11 pryddes äfven med små broderade kläden, “Skabstumper11. Lakan och kuddar smyckades med “Mellemverk11 och på männens skjortor broderade man ej endast krage och ärmlinningar, utan lät broderiet sträcka sig från halslinningen långt ner på bröst och rygg. Äfven axelstyckena voro rikt utsydda. Kvinnornas skjortor hade likaledes breda broderade kragar och manschetter, hvilka tillsamman med öfriga rikbr<5derade och färgpräktiga plagg bildade en nationaldräkt af högsta skönhet och värde.

Såväl tekniker som mönster hafva under årens lopp undergått förändringar.

Fig. 2 visar ett handkläde från perioden 1800—1815 med strängt stiliserade djuroch växtformer, i hög grad erinrande om mönstren för broderi och spetsar i Hans Siebmachers mönsterbok. Tekniken kallas “Dragverk11. Mönstret är inbroderadt på ett klart rutnät, sträckande sig öfver handklädets hela bredd och uppkommet genom att på lika mellanrum ett visst antal trådar i båda riktningarna urdragits. — Följande period (1815 — 1830) visar mönstet broderadt på själfva tyget (afb. 3); formgifningen är på grund af tekniken ännu strängare än förut och geometriska motiv ingå; det helas karakter öfvensstämmer med karaktären i de skånska väfnaderna. Utom själfva hufvudbårderna förekomma, liksom äfven i senare arbeten, en mängd mindre bårder och hålsömmar; det

* Liksom ännu någon gång i Dalarna.

Öfvers. anm.