Sida 252
UPS AL A DOMKYRKAS KLÄDKAMMARE.
61
på en gång enkelt och rikt, och gör, med sitt fönster, omramadt af den djupa muren, ett egendomligt och “historiskt" intryck.
Där befinner man sig nu ett par århundraden längre fram i tiden, och 1700-talets praktfulla stoffer dominera.
Ett arbete af betydelse från 15-talets midt är den magnifika korkåpa, som antages ha förfärdigats till Erik XIV:des kröning, af hvit sidendamast med konturbroderier i guld; brämet och kragen broderade med guld och gult silke. Arbetet är af praktfull verkan,
men nekas kan icke, att man redan här börjat praktisera det något enklare sömnadssystem, som för kyrkliga föremål i äldre tider skulle ansetts förkastligt. Medlen äro mera lättfunna och lätt-vunna, och det verkningsfulla resultatet beror ytterst på en uppfinningsrik och fyndigt skicklig konstnär eller konstsömmerska, som förstått att uttaga mesta och lättaste fördel af materialen. Orsakerna till detta nya förfaringssätt torde vara svårt alt definiera och äro antagligen flere, samverkande. Smakriktningen börjar mera luta åt det pompösa, storliniga, det som “parerade" på afstånd. Den intima kärleken till detaljernas elegans och rikedom försvinner allt mera, tiden blir mera brådskande, pieteten aftrubbad. Man skulle frestas alt säga, att man af dessa textila vittnesbörd kan märka, att klostren äro upphäfda, och att med dem det s. k. “klosterarbetet" försvunnit; detta tålmodiga, nästan som heligt hållna sömnadsarbete, hvilket en del af nunnorna offrade sin tid, hvarvid det aldrig räknades med timmar och möda, där man icke bekymrade sig om, att dagar och år gingo eller att ryggen böjdes trött öfver arbetshågen, utan där stygn fogades till stygn med en andaktsfull pietet och konstförfarenhet, som har kommit de flesta af dessa arbeten af gömda och glömda systrar att öfverlefva seklerna och ännu stråla i nästan oförvanskad glans.
Den heliga och naiva andakten inför uppgiften har fått vika för en mera utåtvänd syn, där man räknar med andra faktorer. Den mest talande exponenten för denna nya uppfattning om kyrkoklädernas karaktär synes mig vara den redan förut nämnda gyllentygskåpan, skänkt af Gustaf III.
Mot dessa färgrika och gyllene skrudar komma, åtminstone provisoriskt, att uppställas Sturarnes kläder, som en längre tid haft sin existens i statens Historiska museum.
Fig. 8. Johan Ulfsons mässhake.
Källa: Internet Archive ·
