Svenska slöjdföreningens tidskrift

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1910.

till lokaliteterna. Vi se här nedan en vy af den s. k. inre gården, i hvilken domkyrkan med den kurfurstliga griftkyrkan skjuter in. Byggnaderna till vänster därom utgöra den inre delen af slottet som nu togs i anspråk af fabriken. För den äldsta tillverkningen där ha tre författare lämnat på nyare forskningar grundade meddelanden, nämligen Karl Berling i sitt år 1900 utgifna arbete Das Meissner-Porzellan und seine Geschichte, innehållande 250 afbildningar samt en högst upplysande karta öfver de olika signaturerna, vidare Adolf Briining i det år 1907 af de kungliga museerna i Berlin utgifna verk Porzellan , med 166 illustrationer i texten, och så år 1908 Ernst Zimmerman , som lämnat en uttömmande skildring särskildt af Böttchers personlighet och Meissen-fabrikens tillkomst och första verksamhet i sitt år 1908 i Berlin utgifna arbete Die Er findun g und Friihzeit des Meissner Porzellans, ein Beitrag zur Geschichte der deutschen Keramik pryd t med ett synnerligen läckert färgtryck återgifvande Böttcher-porzellan måladt med emalj färger, samt 111 illustrationer i texten.

Pl. 2. Den gamla Meissenfabriken på slottet Albrektsburg, från gårdsidan. 1700-talets början.

En hvar, som aldrig så litet sysslat med keramikens historia, har säkerligen med en viss förvåning tagit del af de sorgliga skildringar, som däri lämnats rörande den man som är känd som den europeiska porslinstillverkningens upphof, den ofvan nämnde Böttcher. Han har städse framställts som en ärkeskälm i stor stil, som var behäftad med så godt som alla mänskliga laster, en person, som hvar hederlig man och kvinna borde söka undvika att komma i beröring med. Alla ha de därvid stödt sig på den ytterst ensidiga monografi, som år 1837 utgafs i Leipzig öfver Böttcher af krigsministerialsekreteraren och arkivarien C. A. Engelhardt. N}^are forskningar ha emellertid visat, att Böttcher var en helt annan man än den blandning af skälm och vildhjärna som Engelhardt och hans eftersägare — Jacquemart, Jrennecke och andra — gjort honom till. För denna “Ehrenrettung“ har Böttcher i första hand att tacka Ernst Zimmerman, som slutar upprättelsen med följande stolta rader: “Böttcher, hvars uppfinning bildar utgångspunkten för en glänsande industri, som åt vår världsdel inbringar millioner och åter millioner, har därmed för densamma blifvit en välgörare som har anspråk på att alltid räknas bland Tysklands mest förtjänta män. Må detta erkännande i framtiden komma honom till del i högre grad än under hans lifstid“.