Sida 163
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TI DSKRI IT 1910.
soffan med hordet och de solida stolarna, Och i verandans öppningar hänga blomsterklangen ned ur kopparamplarna frän sal 52.
Vi stiga upp för trappan, där står trädgårdssoffan med sin spjelrygg och bordet från stora gårdens terass, men vi gå in i villan.
Tvärs genom vindfångets öppna dörrar se vi gångmattan “Natt och l)ag“ från llelsingerummet, som smörbollar på en gräsmatta så saftig och glad i färgen, och där hänger på trappans stolpe den ljusomgifna ugglan från Malmörummet, och bakom vid den öppna spisen skymtar Moraklockan, vars tickande genast ger ett hemtrefligt intryck. (Fig. 23. )
Se, hur det glimmar som en solstråle från H. V. -kudden där, dess zigzagmönster och dess färger grönt, orange, guld och violett äro tillsammans nästan ljusalstrande. Och den skulpterade kistebänkens öfverkast med lilasfärgade sporreblommor kännes väl igen från rum 26. På spiselkransen blänka messingsstakarna från sal 52, de ljusbärande medeltidssvennerna med sina puffärmar och spetsiga hakskägg, och mot brasans sprakved skyddar den smidda eldskärmen från samma sal. Man får ej heller riskera att gnistor förstöra det vackert gröna skjutdörrsdraperiet med sitt korsoch linjemönster i H. V.-teknik från rum 30.
Men drag draperiet åt sidan! Och blicken fängslas af den öfver förmakssoffan hängande älskliga taflan, Anna Larssons gobeläng, väfd af D.
Nilsson: En stilla å med sälg och tussilago. Se hur de små solarna lysa i taflans tysta stämning!
Gå in på den mjuka flossamattan från rum 29 med dess Fig. 23.
varma färger och regelbundna
mönster. Där står den trefligt stadiga björkmöbeln trån Malmörummet, soffan, bordet, sybordet och 5 karmstolar, de äro bekvämare än de små, och rummet ser med endast sådana dubbelt hemtrefligt ut. På bordet står en knippa ast rar i den brunviolett skiftande, halft antika krukan från Höganäs och brefskrinet från rum 9 med sina höstlöf är säkert fullt af fotografier och vykort. (Fig. 24.)
Se på bronsstatyetten där, “den lilla sjungande Hickan från Snaskebv'4 frän sal 32. och därbredvid taflan med höstacken från herrummet 49 b.
Nu skiner solen in genom rummets enda stora förster, utan att hindras af de lätta linnegardinerna från Bikupan, med deras bruna svala och nätafslutning. En stråle kastas ända in på det dukade middagsbordet i salen och blixtrar till i dess kristallkärl.
Källa: Internet Archive ·
